Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Guldfärg...

Kategori: Funderingar

Gårdagskvällen var som ett guldregn...
 
 
...samtidig som solen gick ner, så kom kylan. Jag tog ett djupt andetag och förstod för tusende gången hur betydelsefullt mitt liv och jag är. Här ute på ön finns inga förtal, ruffel och fördomar då solen går ner. Det är samma sol vi ser, samma glöd som finns i alla och under ytan på det lugna vattnet cirkulerar näringskedjan i jakt på ett kvällsmål. Djupa andetag, hänförelsen över det vackra och det ombytliga i årstider. Denna tid och maj är min årstid. Det är då något händer i min själ. Varje vår händer något nytt, kroppen ställer in sig på årets upplevelser och det som skett, far in i ett maskineri som bearbetar och sållar ut. Jag spara goda minnen. Jag längtar också efter alla jag älskar, jag ger mina döda och levande vänner och familj en tanke.
Försonats med mig själv har jag gjort, och försonats med det jag aldrig trodde jag skulle försonas med. Det tärande har jag gett en kick.
 
Min vecka på ön har varit som manna för själen. Jag kommer  snart förstå vilken nytta den har haft. Att bara ha kunnat unna mig denna solosemester utan jakt på prestation eller tvånget att tjäna pengar till mat. Jag är så glad att jag kunnat få unna mig det.
 
 
 
Förr trodde jag att jag bara kunde skriva när jag var ledsen och förbannad, när jag gick min utbildning så skulle vi alltid reflektera med skrift på "veckan som varit" det var då jag förstod att mitt innersta hade varit i sorg och trauma, jag fick till en början inte fram ett ord om att min vecka hade varit fantastisk. Jag var så van att skriva i sorg och att "skriva av" mig. Även om mina inlägg kan låta tunga och har analyser så är dom positiva och tillbakablickarna är med sorg. Ett fenomen som uppstod var att jag hade svårt att formulera ord när jag skulle skriva om att allt var bra, jag förmådde inte mig att skriva om glädje, för den var så främmande. Jag unnade mig inte att få ha det gott och må bra.
 
 
Idag hänger det moln på min himmel, fast fåglarna sjunger sin vårsång och dagen har just börjat. Senare kommer min man ut till vår ö, efter jobbet. Jag blir alltid lika glad att se hans glada vackra ögon och hans "Hallå". Tänk vilken tur jag har haft i livet, en bra man och två fina pojkar, en härlig släkt. Idel fina människor som ger mig så mycket kraft.
 
 
Ha en bra helg alla...
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: