Bra människa...
Kategori: Funderingar
Klarblå himmel, en doft av kyla dröjer sig kvar. Det var kallt i natt, tänker inte skriva grader och så, utan jag kände en kyla när jag i går kväll gick ut från min husvagn och skulle hämta något från förtältet. Snart har jag tillbringat en vecka i min vagn, i skogen, tillsammans med fågelkvitter och rådjur. En total avkoppling som ger mig så mycket energi. Jag har vilat mina axlar, min artros, mina ligament och mina nervtrådar. Armarna är fortfarande kraftlösa men jag andas och hittar frid och balans. Tänk att jag kunde hitta hit i mitt liv. Tänk att jag hittade rätt spår. Tänk att jag fullständigt struntar i den kritik som kan ges, om att jag inte är den jag var, då jag for rundor och ställde upp här och där, sade ja till allt och blev andras verktyg. Jag var den där som alltid fixade åt andra.
Nu är jag faktiskt jag, antingen köper man mig som jag är eller så får hitta någon annan. Visst kan jag ha blivit lite tråkig, kan tyckas. Själv tycker jag att jag har blivit bra, jag har funnit den konstnärliga ådran inom mig, den som jag tänker jobba med och faktiskt göra något av. Sedan om den inte behagar andra kan jag inte ta ansvar för. Jag sätter mig främst i ledet. Jag söker det som är hanterbart och realistiskt. Sedan måste jag inte söka allt och hela tiden utan har förstånd att hitta den där pausknappen som jag inte visste fanns.
Kroppen, tankar, armar, huvudet och själen hör ihop, vi föds som ett paket där vi själva måste synkronisera våra lemmar och tankar. I alla fall jag kan inte leva i ett "organiserat kaos" då uppstår den inre stressen som sakta byggs upp under åren för att sedan förinta. Varför springa igenom ett liv och tro att prestationen är lösningen. Hela samhället, vi och arbetsplatser ska organiseras som en coachfabrik. nej det ska inte vara så och jag tror inte att jag i allmänhet lyckas bättre för att amatörhelbrägdgörare sprider sin dynga om hur jag ska lyckas. Jag lyckas bara när jag själv är nöjd med vad jag gör för mig själv och när humanismen och medkänslan lagt sig som ett naturligt lager inom mej.
En dålig egenskap, som kontrollbehov, är inte vad jag vill befinna mig i. Fy vad hemskt. Gud va skönt att lägga kontrollen på hyllan och förstå vad som är kontrollbehov och vad som är den faktiska organisationsförmågan. Att inte säja jämt till andra hur fel dom har, att vara lugn i att andra tar beslut och utför, att kunna sitta på en stol och låta livet flöda runt mig och att ett litet fel eller kaos sakta kan få rinna förbi på sidan. Att förstå att vi alla tänker olika och att vi inte är stöpta i samma form.
Nu sitter jag här i min husvagn, i ett lugn bland sjöfåglar och träd, mitt i en skog. Ibland pilar ett rådjur förbi. I stan finns ett annat liv som också kan anpassas efter min klocka och min kropp. Bara jag gör min läxa rätt.
Att bli en bra människa är mitt mål.
