God Bless alla...
Kategori: Vardag
Nu är julhelgen över då kan vi försöka att glömma alla pepparkaksgubbar och filmklipp det som upprör oss och de sk. traditionerna. Jag läste en bok för många herrans år sedan, den hette "Skit i traditionerna" och var skriven av en Göteborgare som jag inte minns namnet på, jag minns inte heller innehållet.
Ja God Bless you alla, kommuner, landsting, Sverige och Amerika. God Bless, för vi behöver det. Vi behöver få ett uppvaknande, vi alla. Vi måste strunta i att spruta in grisfett i läpparna, vi måste försöka vara nöjda med brösten utan silikon. Vi får försöka att lägga flärdbloggarna lite åt sidan och stunta för ett tag i det yttre och försöka borra oss ner i myllan och ta tag i det som händer utanför vår dörr. Hallå vårt samhälle finns här, hallå, därute pågår det orättvisor och nedmontering av vår välfärd. Inget grisfett i världen kan gå in och ersätta allt som rinner ner i avloppssystemen. Ska inte vi vakna? Är det ute att bry sig om samhället. Eller duger det att måla på fasaden med lite nagelack i en trevlig och uppiggande kulör?
God Bless pepparkaksgubbar och en förtvivlad folkstorm om ett missförstånd i en skola någonstans i Sverige, God Bless ett filmklipp i en tomteverkstad någonstans i ingenstans i en animerad film från längesedan. Om ni vill se den fullständiga tomteverkstaden så kan ni gå in på Youtube och kolla.
När jag var liten, och det var ett tag sedan då visades filmen med den svarta dockan och den rullstolsbundna juden. Sedan klipptes de sekvenserna bort, och i Sverige lät det ingenting. Folkstormen uteblev, det var tyst. Kanske det knorrades lite här och där, men ingen medial kolapps förekom och Facebook fanns inte. Det var lugnt i stugorna och folk åt sin julegröt och klapparna låg under granen. Allt var som vanligt. Under väldigt många år fanns inte de filmsekvenserna och livet tedde sig ganska normalt för svensken. För ett antal år sedan så kom filmsekvenserna tillbaka och jag såg inga insändare över att glädjen var total. Mina grannar och vänner talade inte om det. Ingen noterade det. Men, men, God Bless denna julen när självaste filmbolaget Disney klipper bort filmsekvenserna, du utbryter värsta folkstormen.
Ett otroligt märkligt fenomen, när världen rasar i krig, folkmord och annat helvete. Då orkar man bry sig och lägga ner energi på ett par filmsekvenser i en tecknad fantasifilm om en tomte som inte finns i verkligheten. Det är vuxna som gapar och skriker, barnen skiter fullständigt i vilket.
Nästa år blir det väl samma drev, då vaknar kämparandan åter till liv och tron om att julen går förlorad när tomten ska stämpla dockorna i stjärten. Och ute i världen pågår krig...I sverige lever många barn i oro under julen för att de bor i hem där föräldrarna missbrukar. Om det pågår ingen folkstorm. Var finnas vårt stora hjärta någonstans, kanske i tomteverkstaden. Är det inte dags att vakna ur snöblindheten och skita i floskler och löjliga traditioner och kämpa för det som har något värde istället?
Jag är less på en allmän flathet, där några inte alls bryr sig i det samhälle som skapades av våra förfäder. Där våra gick ut och kämpade för rättvisor, stred för att få lön, och mat på bordet. De gick ut i kamp och många offrade sitt liv för att vi skulle få den välfärd som vi idag har, och nu är den på väg att grusas av både borgare och socialdemokrater. Dom säljer ut det som arbetarklassen en gång byggde upp och offrade sitt liv för.
Vuxna säjer: " Politik, är så tråkigt, jag fattar ingenting av det, nej politik skiter jag i..." God Bless säjer jag, hela livet är politik, dina barns dagis, skola, ditt liv. Alla beslut, allt i samhället du lever i är ju precis det, politik. Och det är klart att man inte kan tycka det är kul, när man ser hur allt rasar runt en, men inte fattar varför. Det är väl ändå dags att vakna och skita i pepperkaksgubben eller tomteverkstaden.
Jag sitter som en idiot och ser saker (inte) pågå, jag ser socialister som blivit snöblinda och sålt sin själ till etablisemanget, fast jag klandrar dom inte, för de ser inte själv att de går mot höger. Jag ropar lite tyst "Hallå ! ", ingen hör, så jag tar i lite mer och ropar högre "Hallå Vakna..." Mitt rop är en vädjan att livet hänger på dej och mej, det handlar om vad vi prioriterar. Det går inte att gnälla om man inte tänker vara delaktig. Det fungerar inte så.
God Bless, Usa är konkursmässigt, senaten kan inte komma överens. Det man inte kan komma överens om är om bara de rika ska betala mer skatt eller om de fattiga ska vara med och betala kakan. I februari väntas Amerika vara i konkurs, om inget görs. Har du tänkt på hur det kommer att påverka oss i Sverige, eller struntar du i det? Tänker du på Tomteverkstaden? Sluta med det, för det är fantasi, Sverige och världen är den verklige verklighet som vi lever i.
