Idag kommer värmen tillbaka och de lärde säger att den ska hålla i sig ett tag. Det låter väl alldeles utmärkt. Kanske alla dom där uteprojekten nu kan skrida till verket. Tvätta staket (snart klart), rödmåla ca 400 pinnars staket, fixa föreningens misskötta trädgårdskompost. En kompost som används men aldrig underhålls av användarna, sätta upp förtältet ute vid husvagnen. Eller höja altanen som sjunkit, den har blivit underminerad av allt vatten som blev av snösmältningen. Nog tusan finns att göra. Det är ingen idé att rabbla upp allt då blir jag knäpp. Min fullsmockade kalender vill inte ha mer. En sak vet jag då i alla fall, det blir en köttbit på grillen och en smaskig potatisgratäng ute i solen.

Jag har druckit mitt morgonkaffe, en gång, jag ska snart göra det igen ute på min sköna altan och lyssna på vad fåglarna har att säga just denna dag. Kaffet smakar allra bäst på morgonen, utan tvekan. Sedan kan det kvitta för mig, kaffet därefter är bara sällskapsdrickning. Det kan ju komma något oväntat besök där Gevalia kan passa in. I alla fall så är det härligt, att vakna upp i ett tyst hus, där tonåringen snarkar och min nattskiftsarbetande man sover på sin tredje timme. Jag smyger, det känns nästan som om tangenterna på tangentbordet knattrar för högt ibland. Eller att trappan ner till bottenvåningen idag är extra knarrig.

I veckan som gick har det hänt saker som fått mig att tagit beslut som senare gått till handling. Jag var tvungen för min egen skull. När jag nu läser den utbildning jag gör, när jag lär mig något stort, och när jag läser om beteenden, normer, psykologi då ser jag världen runt mig på ett helt annat sätt. Jag får ett mer demokratiskt synsätt där också jag kan snappa upp personers inskränkthet, hur de helt ovetande tar kommando och inte förstår att andra har ett annat synsätt. Jag har under de sista åren även förstått att andra har rätt och en rättighet, det finns flera olika sätt att göra saker på, det finns inte bara ett. Tänk va torftigt allt skulle bli om det bara fanns ett sätt att göra saker och ting på. Tänk om lärstilen var den samma för varje person då hade det varit tråkigt. Alla måste få en chans att visa upp sin kunskap, och innehåller den det som ska finnas då kan den göras på andra sätt än mitt eget.
I veckan sade jag ifrån mig något för min egen skull, jag sade nej till att dras in i en spiral som bara var för infekterad. I detta ville inte jag ge pekpinnar, utan ibland måste det få bero. Jag vill inte vara i sådant.
Jag vill inte vara med när bara en bestämmer, det är inget Forum för mig, allara helst i en grupp där demokrati ska råda. Jag ska inte fastna idet och jag tänker inte heller grotta i det för själva personerna är det absolut inget fel på men tyvärr sitter de fast i något som de inte ser. Nej jag vill inte lämna ut eller säga att någon är fel, för så är det heller inte. Det är bara det att, jag kan inte finnas i sådan grupp, då blir jag tömd på energi.
Jag talar om vad jag känner, om det sårar så är det inte min mening. Konstruktivt eller inte, mottagaren måste vara lyhörd liksom jag då jag ingår i vissa sammanhang. Nog om detta, jag har gjort mitt val och det känns skönt.

I veckan så har jag studerat, varit på handledning uppe på den vackra Stiftsgården I Rättvik med min arbetsgrupp i skolan. Ett härligt och ett bra arbete blev det med utsikt över Siljan. Det är faktisk otroligt vad jag lär mig i min utbildning och ännu är den inte slut. Jag har tre terminer kvar och allt är spännande. Jag har hittils tagit in en otrolig kunskap och jag vet nog inte själv hur mycket som jag lärt mig. Det jag fått in ser jag att i olika situationer att jag använder och blir ganska snopen över mitt sätt att ha förändrats. Förändringen är positiv och i den kan jag vara ärlig, utan att såra. Jag är saklig. Sedan har jag fel också, det handlar inte om att ha rätt till varje pris. Utav att vara inskränkt kommer ingen ny kunskap till mig.

Denna dag- ett liv, sa farbror Melker i "Vi på Saltkråkan när han satt på bryggan. Så säger också jag. Nu ska jag ta denna kaffekoppen på altanen och njuta. Det finns ingen tid just nu att sitta och klappra på tangenterna, inte när jag ska gå och fånga dagen.