Jag funderar över mycket, just nu så har väl kärnkraftverkens haveri i Japan oroat mig. Jag har alltid varit emot kärnkraft och känner ett ännu större motstånd sedan Tjernobylkatastrofen för 25 år sedan som verkligen satte skräck i mej. Nu då, så kommer nyheter om kärnkraftskatastrofen flera gånger om dagen, med olika uppgifter. Konstateras kan att det är allvarligt. Men hur allvarligt är det egentligen, det är det ingen som egentligen talar om.
Jag skulle vilja ha svar på, om det inte går att stoppa utsläppet om det inte går att få hejd på strålningen, ja vad händer då med världen. Eller att en ny stor jordbävning startar och förvärrar läget. Går det egentligen att få de havererade kärnkraftverken något säkrare. Ingen information om "om" konsekvenser presenteras.
Vad har vårt samhällsengagemang och de kritiska rösterna tagit vägen, när kärnkraftsolyckan i Harrisburg var då ställde sig komikern och humanisten Tage Danielsson upp och hade dråpligt bra  monolog om sannolikheten. Idag ställer sig ingen upp och har någon monolog, vi har små dialoger med varandra om våran oro. Andra skärmar av, precis som vi gör när regeringen rustar ner försäkringssystemet. Då reagerar handikappföreningen med 12 personer medan vi andra har fullt upp i livet. Märkligt.

Kärnkraftverk byggda på jordbävningsområden, är ju idiotiskt. Det finns ett tal som heter 100, men för den skull så har jag förstått att ingenting är att lita på till 100%, ingenting i hela världen. Inte ens brännvin går att få 100%- ig, det stannar på 96%. Hur kan man säja att ett kärnkraftverk i ett jordbävningsdrabbat land är byggt för att klara en jordbävning. Inte ens om jag hade en huvudkolapps så skulle jag köpa det. Borde inte de resterande kraftverken som ligger på sådana områden finnas i tankarna, eller ska det bara negligeras.

Inte heller konstigt att jag i dessa dagar börjar att tänka på den gamle Nostradamus som för 500 år sedan skrev sina profetsior om framtiden. Några som tydligen har slagit in, har ingen riktig koll på dessa profetsior. Hans domedagsprofetsia handlar i alla fall om den 21 december 2012, då är det slut. Sitter vi då släkt och familj, samlad för ett farväl medan strålningen från de havererade kärnkraftverken har nått oss alla på jorden. Ibland kan man fundera.

Istället för att sitta här som en domedagsprofet så vill jag ha fakta, inte bara höra olika uppgifter som varierar från dag till dag, med uppgifter om att någon felsägning hade sagts om antal miljoner gånger strålningen var förhöjd. Utan klara besked, om vad som verkligen pågår. Det har varje kvinna och man på jorden rätt att få veta.
Sannolikheten att jordbävningar skulle upphöra är osannolikt.

Är det någon mer än jag som är bekymrad ?