Just nu så är jag inne i en kreativitetstid, då jag tycker att det är så roligt att skapa, måla och dona. Egentligen så har jag väl alltid varit lite av en "allkonstnär" som provat mej fram med inredning, skapande av olika slag. Den senaste upptäckten var att göra tvålar, vilket jag tycker är kanonkul och det blir som små konstverk. Jag har sett på reaktionerna när personer som köpt tvålarna tar emot dem, gör det på ett varsamt sätt som att dom var en liten fågelunge. De senaste tvålarna gjorde var rosendoft med rosblad inne i tvålen, och omslagen blev så här:










Detta med tvåltillverkning gör jag inte för att tjäna storkovan, utan bara för att det är så avkopplande och roligt. Jag säljer dom för materialkostnaden och de är en bra "gå-bort-present", om inte värdinnan då kanske tar illa upp och tror att du tycker hon är lortig och stinker:)
Samtidigt så återvinner jag en del saker, som gamla foton, spetsar jag hittar i mammas gamla sylåda. Fantasin sätter inga gränser. Jag kan skanna in bilder jag tycker om, tejpar på silkespapper på ett A-4 ark och skriver ut bilden på det fina silkespapperet och det blir en häftigt omslagseffekt. Att göra tvål och dekorera dom tar verkligen fram den kvinnliga sidan hos mej, jag blir nästan snudd på småromantisk.

Häromdagen så var jag inne hos min härliga granne, en kvinna som snart är 70 år, fullt med handarbeten. Hon kan nästan allt minsann. Hon virkar, tovar och skapar. En inspirerande kvinna minsann. Jag fick en liten gunghäst av henne, den var dalablå och hon hade målat väldigt fina blomslingor på den. Hon frågade om jag ville ha den. Fast jag svarade på mitt (ibland allt för ärliga sätt) att: "Ja, den är jättefin men jag är rysligt trött på dalablå, så får jag måla om den?" Hon svarade att det var okey. Nu får vi se vad hon tycker om den nya designen som jag gjorde av gunghästen. Tyvärr fotade jag den inte innan, men den var som sagt dalablå. Den blev så här efter min framfart.



Jag målade den antikvit, gjorde lite chabby chick, letade i gamla lådor och hittade en rosa skinnbit, köpte några sidenband. Jag tog skummgummi på sitsen och limmade fast den, måttade över skinnet och spikade fast det med dekorationsspik. Den spiken hade jag kvar sedan jag jobbade i möbelfabrik i Småland. (För att inte ni ska tro att jag stulit spiken så ska jag berätta att jag köpte spik när stället gick i konkurs, så ingen kriminalitet här inte). I alla fall så spikade jag fast de rosa 3 mm sidanbanden med dekorationsspik på hästen manke så det fick bli en man. Och limmade fast ett träns eller vad det heter . Jag tycker i alla fall att den blev ovanlig. Lite chabby chick-kinky-punk. I alla fall så får den stå ute på min altan i väntan på någon liten hoppar upp och rider mot solnedgången.

Fast jag hörde av någon att EU reglerna säger att en gunghäst som ser ut så här inte får säljas. Kanske för lite säkerhetsanordningar på den. Inga "gungstopp", små tår blir överkörda och ingen hjälm finns...

Jag rider vidare mot ett nytt år som jag tror kommer bli ett betydande år. Min magkänsla säger mig att jag kommer att pricka rätt. Jag går in på min 4:e och näst sista termin i skolan. En skola som gjort mej till en person som kan spegla mej själv och andra personer. Jag har lärt mej saker om mig själv och mina förmågor. Jag trivs i livet. Skolan har gett mej det som inget annat har kunnat ge mej. Skolan är värd varje krona i mitt studielån, jag har gjort mitt livs bästa investering. Det är svårt att förklara, men ni som gått Humanistiskt Behandlingspedagog utbildningen förstår mej. Jag ser framåt att åter träffa mig mina eminenta lärare igen.

Året som gick fyllde mej med tillit, styrka, sorg och livsglädje...

Gott Nytt år Kamrater & vänner