Ibland kan jag känna mej ledsen, fast jag är egentligen inte ledsen på riktigt, utan på något vis går jag in i mej själv och funderar ganska kraftigt. På något vis så hjälper det att få sitta i avskildhet och grunna på frågor som samlas, får tänka och vända, vrida fram och tillbaka på svaren. Att få bolla med mej själv har blivit ett måste i en tillvaro som ibland känns alldeles för stressig. Det sköna är att jag har hittat den rätta medicinen just för mej när livet och tempot går upp på högvarv. Att då hitta en plats i den tystnaden som faktiskt ibland kan finnas hemma hos mej. Jag har skapat ett rum med en atmosfär som går hem hos alla som kommer in i det. En altan som andas lugn, sinnesro, sommarstuga, en plats som inte känns som en del av huset, fast den är ju det.
Efter att ha gjort middag, diskat och plockat iordning, så går jag ut där och sätter mej i den sköna soffan och bekräftar att jag får sitta. Jag och min Micke brukar sitta här på kvällarna och bara vara tysta, inte som ett tvång utan vi har den känslan båda två. Ibland säjs något, och vi svarar. Men oftast så är det njutbart tyst. En tystnad i samförstånd, en sådan tystnad som kan uppstå när man känner varandra utan och innan. Där vi inte behöver förmedla ord med munnen utan vi kan bara sitta och tänka och vi vet.

Det är en upplevelseresa att få lära känna en annan person så mycket att samförståndet finns där. Ganska svårt att förklara fast säkert fattar ni det. Levande ljus och ljudet från gasolkaminen, en skön soffa och en härlig miljö kan rädda mycket inombords, det har jag förstått och otroligt nöjd med att mina planer sedan länge blev ett resultat över förväntan. Jag har redan suttit därute många kvällar och haft det bra. Jag sitter där på dagarna när jag "pluggar". Att sitta ute på min nyrenoverade altan, med ljusen tända, fundera på det som sker utanför är helt sanslöst bra för mej.

För första gången på länge så var det ett tv program jag ville se, det var partiledardebatten med Lars Ohly. Jag tycker att han skötte sej bra. Han hade ett bra lugn, svarade suveränt på frågorna. Sedan dök tanken upp, att va skönt att ha en partiledare som inger en sådan harmoni. Jag tackade min gud att vi inte hade Maud Olofsson som partiledare. Tänk att höra henne med sitt Piff och Puff ettriga chatter, högljutt i det närmsta falsett och någon dum slutknorr. Vi borde vara tacksamma att hon aldrig blev vänsterpartist.Hon kan hålla sig högt i det blå och jag är inte grön av avund för att Centern måste dras med henne. Men så tänker jag att hon kanske är omtyckt på Stureplan. Jag vet inte. Jag vill varken till Stureplan eller ha centerpartiet. Haderian federley.

Mmm, under partiledardebatten kom det in en bra fråga ifrån en sjuksköterska. Hon hade arbetat inom den offentliga sektorn i många år. Nu hade hon bytt till ett privat företag. Nu hade hon bättre inflytande än vad hon någonsin haft på det förra jobbet i den offentliga sektorn. Tyvärr, ja fy säjer jag som socialist, det är just så vi inte vill ha det. Det har knakat snett och det är en dålig "reklam" att det gemensamma ska hamna där. Bara tillsammans kan vi göra något åt det. Jag har ju en patentlösning på hur det ska gå till, en idé som tyvärr fått legat alldeles för länge i lådan. Och i den ide´n handlar det heller inte om några större kostnader. Utan tillsammans som arbetstagare och organistation löser det tillsammans med en morot i bakfickan och i slutändan så gynnar den alla. Till slut kan alla välja den offentliga eller privata, med samma service. Hoppas att jag kan få tid att få fram alla möjligheter med den. Jag tror på den och jag har fler som ser den vara en helt otrolig ide´.

I morgon ringer klockan igen, då är det åter dags för en studiedag. Jag jobbar med ett fördjupningsarbete med en pedagog, som heter Dewey. Jag tror han stavar så, om inte så har jag stavat fel. Jag tycker att det är kul att studera igen. Jag trivs verkligen. Vecka 37 då blir det en helvecka nere på Brunnsviks Folkhögskola igen, dagarna är långa, men jag ser fram emot den och längtar till de andra klasskompisarna som är där varje dag.

Dags för tanten, kvinnan, gumman att dra sej mot bädden. En skön säng efter en skön dag följs av en blodtrycks och betablockerare dröm. Vansinniga drömmar som jag aldrig minns. Inatt var jag i en kyrka och det var medeltiden...Vad säjer det?  Kanske att när fan blir gammal så blir hon religiös.

Jag avslutar med att lägga in ett relaxcollage som jag tog ikväll, precis innan mörkret kom till oss. Inne på altanen satt han mannen med plånboken och mannen i mitt liv och filosoferade. Jag tänker också på hur jag började inlägget, att jag kände mej ledsen, fastän inte. Ja förstår att det är för jag är tacksam över det jag har. Så är det.