Förra inlägget lade jag in en personlig åsikt. Jag sade att jag tyckte att man skulle höja åldern för att rösta. Visst vet jag att folk är myndighets åldern är 18 år. Då har jag kanske fler åsikter om just den åldern också. Den tog jag aldrig upp i förra inlägget på grund av trötthet och att jag inte hade tid att utveckla det. Okey idag är vi myndiga vid 18 år, och förr var det 21 år, inte som jag sa 20. Fast jag har för mej något i bakhuvudet om 20, kan vara att jag var 20 första gången jag röstade. Då hade jag jobbat sedan jag var 16, på elverket i Borlänge, jag hade haft sommarjobb i korvkiosk i Strömstad, jag hade haft lektioner på en högstadieskola i elektronik och radiobygge. Jag hade flyttat hemifrån när jag var 17 år och bodde i egen lägenhet. Jag flyttade till Stockholm som 20 åring, fick en anställning på Stockholms Lokaltrafik och hade ingen fast bostad men det löste sig tack vare att jag första dagen på jobbet gick runt till alla som jobbade där och frågade om det fanns något rum att hyra. Jag var min egen entreprenör.
Visst finns det ungdomar som gör lika idag, fast de flesta är piskade att läsa gymnasium i minst tre år (då 2 år) och startar upp som "vuxen" senare i livet. De bor ofta hemma under skoltiden, kanske har ett helgjobb osv.Jag tror inte att lika många ungdomar är tvugna att bli vuxen och stå på egna ben lika tidigt nu som då. Det var en annan anda.

Jag har mött otroligt många ungdomar som varken orkar rösta, inte vet något om de olika partierna och de orkar inte heller ta reda på det. Flera ska blankrösta eller inte rösta alls för att det har inget intresse eller inte vet något. Flera arbetarungar som växt upp under svåra förhållanden ska rösta på Moderaterna för att Reinfeldt är söt.

Min personliga åsikt är egentligen att höja myndighetsåldern till 20 år, för det händer en hel del i en ungdoms kropp och liv mellan 18 och 20, en större mognad.

I mitt hem där jag växte upp, en dysfunktionell familj på många sätt lärde jag mej i alla fall en viktig sak och det var en insikt i samhällets fasor, där jag använde det destruktiva så gott det gick att vända det till konstruktivt. Jag stred för rättvisor och rätten till arbete, jag var politiskt aktiv och foljde med på möten med KFLM(R) och allt vad det hette. Jag fick i alla fall lära mej att jag var en arbetarunge utan många möjligheter, jag fick snabbt veta att vi var fattiga och aldrig hade några pengar mer än till tekakor och Svecia ost 28% och alkohol till fadern.

Jag pratar politik här hemma, mina grabbar 14 och 27 år är helt klara vad partierna står för, det dom inte vet frågar dom om, det jag inte kan svara på tar jag reda på. Även om dessa två herrar inte blir politiker så har de en grund och kan bygga upp sina egna åsikter och har en allmän information, vilket också ger dem en större insikt och en tryggare grund om vad som sker runtom. De väcker en nyfikenhet hos dom och de pratar ofta om samhällets alla orättvisor och vad man kan göra för att stoppa det. Jag är otroligt stolt över dessa herrar och jag är övertygad om att 14 åringen om fyra år är helt på det klara vad politik innebär och vad partierna står för. Han har ju varit med i en process under sin uppväxt där samhällskunskap skett runt middagsbordet. Om fyra år är han arton, han går förhoppningsvis i gymnasieskola, han bor hemma, han äter maten ur vårat kylskåp och har inte tagit steget ut i det verkliga livet. Han är fortfarande morsan och farsans unge...och kanske vore det bra att han fick jobba i ett par år för att smaka på vuxenvärldens och arbetsmarknadens alla hinder för att som 20 åring gå till valurnan, med en politisk kunskap och lite arbetslivserfarenhet...

S