Hur värderar vi varandra...
Kategori: Samhälle
I mitt skolarbete ingår ett projekt som heter valbart ämne. Det ingår som ämne och vi alla har fått fundera ut något som vi vill utveckla. Jag har valt ett ämne som jag tycker är mycket intressant, som jag vet kan hjälpa mig fram och utveckla mig stort. Det gäller att kunna använda de känslospröt som oftast är infällda hos oss, vi känner inte av situationen runt oss, utan vi knatar vidare med uppgiften eller känslan och tror att vi alltid har så förbaskat rätt. Jag ska snart berätta vilket ämne jag valt men innan ska jag som vanligt segla ut i analysens farvatten och filosofens stiltjé .
Att vara kvinna är att alltid behöva lära sig mycket mer än männen, det spelar ingen roll om det är en kvinna- eller en mans ögon som synar. Kvinnor ser kvinnor på ett nedlåtande sätt när en annan kvinna sitter på en stor kunskap, de vill få den andra att känna sig mallig och ”att du ska inte tro att du är någonting för att…”. Det är knepigt det där, jag kan tycka att hönsgården är ett bra namn på de kvinnliga sammankomsterna, oftast en ytlig sådan, där vi skummar över varandra, värderar varandra. -Hon var så snygg och bra, fast hon hade ju ingen klädsmak…
Det finns alltid ett men eller fast, när en kvinna beskriver en kvinna. Sällan värderas kvinnan av en kvinna för hennes kunskap eller hennes talang, det är ytan som synas i kanterna.
Jag är ofta trött på kvinnor, inte på själva kvinnan, utan på deras reptilsynsätt och att inte bruka sin intelligens till något mer konstruktivt. Jag är aldrig avundsjuk på kvinnor som har lyckats, jag är enbart tacksam att hon lyckats ta sig fram med sina vassa armbågar. Det spelar ingen roll om kvinnan kämpat sig fram som författare eller hög chef så vet vi alla andra kvinnor egentligen vilket arbete som ligger bakom, vi vet så väl hur det är att alltid kämpa för det mål som vi vill nå. Sällan är vi kvinnor födda med guldsked, så har det alltid varit och så är det nu. Varför inte ära dessa kvinnor i deras framgång istället för att spotta och trycka ner. Skärp er kvinnor. Varför ställer inte kvinnor upp på kvinnor?
Jo nu är jag tillbaka, min lilla utsvävning har lite grann med mitt valbara ämne att göra. Jag har valt Kommunikation och konflikthantering som ett valbart ämne. Där mitt mål är att genom färdighetsträning kunna styra ett samtal, kroppsspråk, kommunikation i grupp eller enskilt, förhållningssätt, använda rösten och kroppen rätt. Helt enkelt träna upp min förmåga att hitta en balans i ett samtal oavsett konflikt eller inte. Kunna reflektera och spegla andra människor, ge feedback.
Vi har så många olika konflikter runt oss dagligen, i skolor, arbetsplatser, syjuntan, föreningen. Tyvärr har jag sämre erfarenheter och fler erfarenheter av konflikter i grupper där enbart kvinnor finns. En grupp ska bara fungera, tros det, men så är det inte. Vi är alla olika, vi värderar saker olika, vi beter oss olika. Nästan alltid så trängs konflikten bort, och det bottnar i en slags konflikträdsla, det blir jobbigt att ta tag i situationen, samtidigt blir det obehagligt att öppna sig. Någon utses som en syndabock även fast det kanske inte är den som är upphov till konflikten, syndabocken utses för han/ eller hon är anledningen till problemet, det är en försvarsmekanism som sätts in.
Vi antar att ”syndabocken” är en kvinna i en grupp med bara kvinnor. Skulle det ha varit annorlunda om en man skulle ha varit i hennes kostym istället? Ja det är jag övertygad om, för kvinnans synsätt är helt annorlunda mot en man än mot en kvinna. Han inger mer kunnande och respekt. Tuppen i hönsgården har gjort entré och välkomnas, hans åsikter väger högre. Fös så ska det vara.
Jag önskar att jag fick under en vecka vara en man, få se hur stor skillnad det är, hur jag skulle värderas och behandlas. Jag och denna man skulle besitta samma kunskap, vi skulle vara likställda, jag för en vecka vara man som positionerade mig i olika sammanhang, tanken är enorm lockande, och undrar i skrivande stund om någon har ”Walraffat” om detta? Att en kvinna spelat en roll som en man i en vecka för att se hur samma person utklädd värderas i sina olika könsroller. (Sök på walraffa på Googles.)
I mitt framtida arbete, som behandlingsassistent/ behandlingspedagog, hoppas jag att jag genom dels utbildning och mitt självförverkligande når målet som en människa som inte agerar egoistiskt inte drar mig undan i konflikter när det börjar vina i träden, jag vet att jag inte kommer att gömma mig. Men med en träning så kan jag jobba bort att jag ska behöva känna en skuld över att överhuvudtaget lyft problemet. Det är inte jobbigt att vara ärlig, det är svårare att leva i en konflikt utan ögonkontakt och arbeta mot ett mål som ska finnas för att hjälpa andra. Vi måste ut med tentakler och känslospröt, ta en konflikt med en kommunikation så knutarna kan lösas, det är logiskt.
Intressant det här och jag tänker säga att jag vet vilken kunskap jag har, jag vet vilka erfarenheter jag har, men för den skull kan jag inte allt. Jag kan väldigt mycket, det är jag stolt över, jag är också överväldigad att jag hela tiden lär mig mer, samtidigt är jag villig att ändra tanken, så jag inte hamnar i gamla spår. Det är viktigt för människor att få delge att de faktiskt kan saker utan att någon trampar klackarna i deras självkänsla. Bättre vore om vi lyfte varandra, slutade tro att vi ”äger” allt, det är fler än jag som äger samma kunskap, som har andra erfarenheter och med att komma in i diskutionen bara vill dela med sig. Jag tänker suga i mig allt stoff från alla runt mig, för jag vinne på att göra det, jag förlorar på att avfärda folk.
Just nu skissar jag på mitt valbara ämne, idéer finns det, och jag ska nu skissa ner bilden som finns i huvudet med ord på ett papper, ett dokument. Skam den som ger sig…
