Än har det inte lugnat ner sig. Visst är det konstigt att det ska vara något varenda, vareviga dag. I förra veckan så var det ett hemligt(ganska) 50 års firande. Jag är inte alls för att fira, och så är det. Men den kvällen gick vi på gubbens guldklockeutdelning som blev mycket lyckad, jag talar då både om mat och underhållning. Det blev en trerätters med en förrätt som var gudomlig, Hummerpannacotta, sedan en Kalvfile som var utsökt och därefter Rabarbertårta. Allt var gott. Benny& Nisse stod för en rolig, bra, avkopplande underhållning som var perfekt. Guldklockan är i hamn, gubben fyra år yngre än mej, så det bra. Dagen efterpå heter det, inte dagen efter, så hette det förr, dagen efterpå tog jag min vaccination (TBE) och sedan ut till campingen. Därute har vi haft en lugn skön helg i sol och spöregn. På Fredag natt öppnade sip himlaapellen eller vad det heter och syndafloden stod som ett spö i backen. Hela natten och hela Lördagen.
På lördagen hade vi bjudit ut (min) svärmor och svärfar för att äta och grilla. Det var en grillning i lång regnkappa, vi knödde in oss i förtältet åt, blev nöjda och glada.
Sedan på kvällen så bäddade vi ner oss i husvagnen med hyrfilm och godis. Regnet avtog och återigen var jag tvungen att somna till snarket.

Nu då, denna vecka, skulle det inte kunna vara lite lugn då då? Nej i hell eller, möte, verkstad med bilen, röntgen med sonen i Falun, besiktning av en lägenhet i föreningen, greja med papper. Hela tiden poppar det upp nya saker och jag håller på att bli smått galen. Att hela tiden finnas till hands är jobbigt, just nu. Jäkla tur att jag stod på mej och inte valde att ha ett kalas för att andra tycker det är kul. Duktigt gjort av mej. Egentligen skulle jag vilja sitta ute vid husvagnen och fila lite på en bok, som handlar om mej och släkten. Jag vill göra en djupdykning in i den världen för jag vet att jag kommer att hitta fram till det som jag skulle behöva hitta. Nästa vecka så blir det förberedelser till midsommarfirandet ute vid campingen, sedan hoppas jag att det är slut på alla måsten. Nu vill jag hinna göra det som jag hade tänkt, jag vill komma iväg och pusta ut.

Detta inlägg är inget inlägg som går i beklagans tecken, inte alls, men någongång så känns det som om att alla oavlönade måsten skulle sparas till senare. Sommaren är det viktigaste för mej och många fler, det är den tid då folk ska ladda sina batterier för att orka uthärda en grå höst, en lång vinter. Inget borde få konstrueras för att andra njuter av att ha häcken full. Denna vecka får ha sin gång nu, denna veckas måsten ska göras. Sedan gör jag midsommarfirandet och därefter är det ett blankt nej fram till den 17 augusti. Någon måtta år det vara på det första halvåret som har tenderat att bli ett gå i väggen scenario för att blidka andras måsten. Nog nu, tjohoo.

Föresten glömde jag att tala om att jag är jätteförkyld och har jätteont i halsen, och jag nyser, kroppen är slak....