Då jag har byggt upp mitt nya liv och ärlighet är en av grundpelarna i mitt återuppbyggande så tänker jag inte vika från ärlighetskonceptet en sekund. Jag är rak i mina åsikter, jag talar ärligt om hur/ vad jag tycker. Ärligheten för mej är en viktig sak om den så gäller det minsta. Varför ska jag snärja in mej i små eller stora lögner då jag vet att det endast ligger en förlust i en lögn oavsett hur fjuttig den är. En liten lögn brukar oftast växa till en större lögn, och en lögn är aldrig fördelaktig. Att vara ärlig är ett konststycke, att alltid tänka före och försöka att skapa sig ett hållande manus bara en kort stund innan. Även det är ett konsstycke.
Jag måste vara ärlig för min egen skull, jag får inte gå ifrån den. I min sjukdom fungerar inget annat. I tolvstegsprogrammet bygger så mycket på den ovannämnda egenskapen. Jag mår bättre utav att leva ärligt och jag skadar inte mej själv.

Sedan har andra bestämt hur mycket ärlig man får vara, men de får bestämma för sej själv för jag är min egen i fråga om detta och jag säjer att jag är besviken på många saker vad det då främst gäller inom den kommunala politiken, där riks har beslutat att (v) ska samarbeta med då Socialdemokrater och Miljöpartiet. Jag och många, många fler är inte alls tillfreds med detta. Kanske det funkar sisådär i Stockholm men ute i landet på flera platser som exempelvis i Borlänge är det katastrof. Katastrof för oss som parti. Nu ska jag väl inte säja mer tycker någon, men då denna blogg är min egen ventil och jag anser inte att jag saboterar för mina egna, utan jag vill uppmärksamma att det här inte är en lösning för alla kommuner. Alltså jag kan inte bara vara ärlig i mitt tillfrisknande utan måste vara ärlig i andra förehavanden jag har eller gör, i politiken måste jag också vara ärlig, jag har svårt att anamma taktik för egen vinnings skull. Jag har otroligt svårt att ljuga och säja att Socialdemokraterna i Borlänge är ett bra samarbetsparti, jag kan inte göra det, och det verker i magen av att behöva låtsas, flina och spela teater för den makten som nu huserar "fritt" och odemokratiskt i min stad.

Att sitta i Borlänge och se det förfall som soosarna drar ner sig i är skrämmande. Ett förut så rejält arbetarparti som glömt bort varifrån dom kom gör mej så jävla ledsen. Att förtroendevalda brukar makten med maktmissbruk och härskarteknik är fruktansvärt bedrövligt att få uppleva. För deras skull och för vår. Under mina fyra år som fritidspolitiker har jag sett sådana tydliga varningssignaler nu ser den som är ointresserad av politik även att det går käpprätt åt skogen. Tyvärr i detta så gynnar det inte på något sätt, kanske lite, mitt eget parti, men det är inte det jag vill. Jag vill inte se att det största arbetarpartiet faller pga inkompitens och en process av ointresserade inte tar ansvar för det verkliga förtroendeuppdrag de är satta för att utföra. Att inte vårda medborgarens röst är en skam. Att agera i egenintresse, och agera obetänksamt är allvarsamt. Att tränga undan den demokratiska processen är oansvarigt. Varför ska jag vara delaktig i detta, jag tänker inte heller ta på mej någon skuld. Vi åkte ut, sossarna bröt samarbetet med (V) för ett par år sedan mycket pga av att inget av det vi såg eller sa passade in i sossarnas politik. Vänstern fick aldrig ingå vi skulle bara vara stödhjul åt partiet, nicka och jamsa med i beslut som de redan hade enats om.

Jag är ärlig och jag undrar varför vi ska gilla läget?

Varför har socialdemokraterna klivit åt höger? Varför har de släppt på så många av sina ideal, och anpassar sig mer efter marknaden än människan? Jag antar att de inte ser själva vad de har ställt till med. De är totalt förblindade och uppe i ett bygge av betong, det ska till varje pris göra vår stad till en Amerikansk småstad där shopping och köpcentra är det som ska locka turismen. Jag myntade ett utryck tidigare som lyder: "Vem fan vill bo i Ullared?".

När jag aktivt klev in i politiken, då menade jag allvar att jag skulle försöka att förandra med människan som utgångspunkt och mall. I mitt sinne och i min politik då bygger man ett samhälle med utgång ifrån de som bor i staden. Personerna i kommunen är det allra viktigaste, de är de som jag vill forma mitt samhälle efter. Inte få 10% av innevånarna beroende av shopping. Bra dagis, bra skola, bra vård, bra äldrevård. Sedan följer det som ska följas med arbete, myndigheter som arbetar för människan och inte emot. Att kunna se det som lever är för mej så självklart att jag inte kan begripa annat. Här i Borlänge har Socialdemokratin suttit i maktposition i ca 44 år, och tyvärr tappat en hel del empati, kanske en hel del kunskap hur man ska agera politiskt. Under mina fyra år som aktiv har jag tagit del av en hel del skrämmande skräckexempel där demokrati satts ur spel av enskilda politiker som inte vet sin plats eller sin uppgift i en kommun. Och så får det inte vara. Varför i hela fridens namn spelar man rysk roulette med sig själv?
Efter att ha gjort ett uselt val 2006, då borde man väl ta sej i kragen.

Jag pratar om Kommunen jag, och vilket mandat har jag att vara så förtvivlat duktig då? Kanske inget, men en sak som jag aldrig släpper eller kommer att skämmas för det är att om/ när jag kommer in i fullmäktige då tänker jag inte på något vis stödja en odemokratisk oordning, jag kommer att spela ett rent spel, och jag kommer direkt erkänna om jag inte har kunskap i något ämne, jag kommer att fråga istället för att följa någon ström. Jag är tvungen att veta vad jag eventuellt tar beslut om. Inte vet jag om jag är speciellt unik, men att vara ärlig och ha rent mjöl i påsen är det som jag kommer att bygga min framgång på, inte att falla för trycket i en massa som till stor del befinner sig på fel plats.

Jag kan inte hålla igen om vad jag tycker men många i socialdemokraterna har gjort mej så besviken, de har gjort många väljare uppgivna. Då stödet inte längre är som det var, då måste man väl ta sej en funderare vilken/ vilka som bör ta time- out, starta om och lyssna vilken politik Borlängebon föredrar. Ärligt, och det är jag i detta inlägg är jag fundersam och förvånad att det har fått gå så här långt inom den egna socialdemokratin. Om det är den blindhet inför makten eller om det beror på okunnskap eller dumhet vet jag inte. En typ av skygglappsteknik och fartblindhet i en smet av egenintresse och spillolja, kan vara en orsak. Ett som är säkert är att det förakt som finns för politiker föds inte av idioter utan av vad en medborgare upplever. Att det skulle vara svårare att ha ett politiskt uppdrag än att vara butiksanställd tror jag inte en sekund på. Att vara inne i politikens värld bygger mycket på vad man kan ta in, logiska lösningar, att vara ansvarstagande, att lägga bort alla egoistiska olater, att verka för det allmänna och inte falla för odemokratiska beslut och en stor del går på ödmjukhet och magkänsla. Att vara som man är mest och kunna hantera en hushållsekonomi, då kan man platsa. Att tro att man är gud den allsmäktige kommer aldrig att vara en lösning.

Många gånger måste man som offentlig person rannsaka sej själv, erkänna misstag och fel. Man måste kunna lyssna och vara en medmänniska på alla plan. Man kan aldrig tro att man är något mer än den man i själva verket är. Agerar man utifrån en sund tanke och ett humant sätt har man kommit en bit på väg. Att luras och ta beslut som man vet inte är riktiga är förödande. Egentligen så förstår jag att en del passar att bli politiker och andra passar inte alls, precis som i yrkeslivet. Vi har alla olika egenskaper, alla som är intresserade av politik blir inte för den skull bra politiker. Under och efter nästa mandatperiod kommer jag att rannsaka mej själv, kräva ärliga svar av de i min närhet, låta folk utvärdera mej, om det slutar med et icke godkänt då lämnar jag platsen till någon som klarar det bättre. Jag kan aldrig segla på andras meriter utan det är utifrån mej själv som jag kan skapa det som gör det bättre för andra.

Slutligen säger jag att jag är olycklig över att ett förr så stabilt parti vacklar, vet varken vänster eller höger, tippar åt höger, samarbetar med höger. Hellre det än att ta sej en funderare på att vackla över till vänster och lära sej vad ett samarbete är och innebär. (Detta inlägg handlar om kommunpolitik i huvudsak).
Många förstår i dag varför vi inte fick vara med, trots att en i (v) fick bära dumstrut. Faktiskt så var det en hel del som förstod hur det gick till. Vänstern fick inte vara med, för att vi ville samarbeta på lika vilkor, vi ville ha en ärlig politik, vi ville spela med öppna kort. Sådant passar sej inte i er maktstruktur. Det som är sorgligt är att invånare i staden faktiskt är klokare än vad man kanske förstår. Vi företräder ett klokt folk som faktiskt kan analysera dåliga finter. Idag är  folk ganska insatt vad demokrati innebär och de vet att den ska följas, så enkelt är det.

Ryck upp er, svälj förtreten och gör en omstart. Släpp den gamla tanken och vänd er mot de som bor här och jobba utifrån medborgaren. Sluta att vara kreatörer åt kapitalet, landa kom ner på arbetarnivå. Var som vanligt folk är mest då kommer det att gå vägen. Några tar time out, andra till utvisningsbåset, våga tala om brister och misslyckanden, rannsaka, bygg tillbaka gemenskapen.
Gör något...