I några dagar har jag varit bortom månen och mars. Har legat med halsont och huvudvärk, som gick över i en rafflande skrällhosta. Det är alltid drygt att vara sjuk, men det bästa med att vara sjuk i något slikt är att man vet att man snart ska bli frisk. Under de dagar jag var dålig låg jag inte nerbäddad i sängen, utan i min nya schäslong. Ett köp som länge har varit planerat och lite av en önsketingest. Visst låter det "divigt" med en schäslong, men lovar er läsare att den är enbart funktionell och skön.
Under många år har jag velat att ha en skön läsfotölj, jag har tittat, men ändå har inte de modeller jag synat känts riktigt rätt. För jag i mitt åldrande *S* har ett krav om att jag även ska kunna somna med boken. Att möbeln ska vara en bra investering för min själ. Sedan stod den där på IKEA och log mot mej, den sa "Kom och ta mej, jag ska tillfredställa dej, bara du väljer mej." Vi fick omedelbar kontakt, det var kärlek vid första ögonkastet kan jag lova.
Alldeles efter schäslongen anlänt med postens transport, och jag hade monterat ihop min vän, då slog sjukdomen till. Och i min schäslong spenderade jag mina sjuka dagar och hade det bra.
Nu är det så att jag inte är så bra på det franska språket, och ordet schäslong har jag blandat ihop med andra franska möbelord. Svärmor ringde och frågade hur jag mådde, efter någon dags sjukdom, ja svarade: "Ganska bra, och så ligger jag här i min schiffonje(byrå)." Svärmamma förstod vad jag menade. Nästa gång lyckades jag även då vränga till det och sa att det var tur att jag hade min kornisch (gardintjossan).



Må jag vara 1,62 lång, i vissa folks ögon en liten människa, som jag ändå kan påstå att jag verkar för att ha bägge fötterna i backen. Det finns ingen som skulle kunna manipulera mej att få mej att tro att jag är någon annan än den jag är. Mina rötter är rotade, uppväxt i en dyfnktionell familj. Där snålheten bedrog klokheten. Att folk är sparsamma om det lilla som finns är sunt, men att snåla för att vara girig och förse sig själv med alkohol är inte friskt. Så har många barn haft det, så är det många som lever nu. Ändå fortsätter liberaliseringen av alkohol och droger i en ökande takt. Hur blind och dum får den friska vuxna, befriad från alla sjuka alkohol och drog gener bli? Ett samhälle blir aldrig friskare om de "friska och kloka" tillför även så en legal drog och bidrar till liberaliseringen.  Om ni tittar på bilden med schäslongen och på bordet bredvid, på den understa hyllan så ser ni en bok som verkligen borde läsas av alla socialdrinkare. Benny Haags "Makt, mod och motstånd."

Ja nu halkade jag in på det berömda sidospåret igen, det blir så när man skriver som man tänker i stunden.
Ja liten må jag vara, men jag har blivit sedd. Och det jag nu berättar är en stor ära för mej, och det är att jag har blivit nominerad till riksdagslistan Dalarna. Ett provval kommer att ske, och skulle jag inte bli med på listan så kan jag öppet och ärligt säja att jag kommer inte alls att bli besviken. Det jag känner för utnämningen är tacksamhet och stolthet. För mej är inte politik en tävling eller någon jakt på något utan jag vill syssla med det för jag känner att här kan jag bidra med en röst för de som är glömda. Politik finns i allt jag gör, och det är ett stort intresse som fotboll är för någon annan. Alla kan göra sin röst hörd, och jobba för det som den tror på. Det är fiffigt. Hos mej har det krävts en hel del mod, och tydligen har jag och andra lyckats plockat fram det. Rädslan har bytts ut mot ett mod, jag fanns med i processen men upplevde det aldrig som någon svårighet att få det modet. Det är en personlig vinst att besegra rädslorna.

Idag när jag tänker eller skriver finns en vision för mina ögon, den handlar om viljan att få bort den sittande regeringen. Den har ställt till med så mycket elände för människor. Det har skett försämringar för folket i en rasande fart. Häpet har många stått handfallna och sett hur välfärdssystemet rasat och är i ett ständigt ras. Våldtäkten av Försäkringskassesystemet, misshandeln av A-kassan. Allt regeringen lovade har infriats så gott som. Så många köpte alliansens "Nya arbetarpolitik" och trodde på att de borgerliga ville förbättra för den sjuke, arbetslöse eller löntagaren. Idag står vi med facit i handen, efter tre år är många förtvivlade. Kaos och utanförskap leder till konsekvenser som i sin tur skapar kriminalitet, missbruk mm. Om det här fortsätter vet jag inte var vi arbetare hamnar. Otryggheten gnager i många människor, i otrygghet finns inget friskt. Ibland orkar jag inte ens tänka på vad jag ska ta mej till om den här alliansregeringen med högertecken får sitta en period till, jag vet att jag ska orka. Men mina medmänniskor runtomkring då? Hur motiverar man dem. Jag måste ge allt jag kan inför nästa val, och se till att den grupp som som sympatiserar med mitt part men som inte tar sej till valurnan pga av sjukdom, psykisk sjukdom eller missbruk, kan få sin röst hörd.
Ett år kvar till val, mångas existens hänger på en skör tråd. En ny regering är ett måste.

Nu måste jag se framåt, det finns ingen tid för schismer mellan partierna till vänster, nu gäller det att återta makten och rätta till det som demonterats. Se till att vanligt folk kan börja att andas igen.