Mia Jäverlings Blogg

I veckan som gått har jag inte haft kraft att skriva, funderingar har snurrat på.  Jag vill tacka för alla tips och råd jag fick på mitt förra inlägg. Ni ska veta, att bara  att det finns människor som er ger mej ett stöd, gör att det hela känns bättre. I mitt inre känns det att nu måste jag skrida till verket, hur drygt det än är.  Omgivningen, är helt på det klara med att det inte är okey att våra barn utsätts för mobbing av olika slag. Därför måste det med gemensamma krafter gå  sätta igång en process och agera.

Den nummerspårning som jag gjorde, misslyckades tyvärr. Alla nummer går inte att få fram, men priset är det samma. Det var synd att jag inte kunde få tag på det, för det hade varit en otroligt bra start att börja med. Vi trodde att den nya skolan och nya klasskompisar skulle göra situationen bättra. Några från gamla skolan har tyvärr kommit med, nu är det så. Och som det verkar så fortsätter de med att försöka knäcka min grabb.

I veckan nu som kommer, efter lovet så ska jag kontakta rektor och klassföreståndare för ett samtal, då jag som i förra skolan får starta upp från ruta ett igen. I förra skolan hände inte något. Lärarna verkade inte ha någon ork kvar. Denna gång ska jag ställa krav, jag ska inte ge mej. Nu ska saker och ting blottas och skolan ska få agera. Jag har även ett stöd i en släkting som jobbar som kurator på en skola, hon har en hel del nyttiga förslag att komma med. Dessa ska jag jobba med.

Jag funderar starkt att gå ut i lokalpressen ( inte till att börja med) och ställa frågan om skolmisshandel till de ansvariga politiker i kommunen. Hur eller vad de säjer om situationen. Sist jag läste en artikerl påstod en kvinna att det inte fanns i vår kommun. Jag blir så jävla förbannad. Hur ska mobbing i skolan vara utdöd, när de inte ens vet hur de ska hålla tungan utan att förtala andra, eller hur man uppträder mot varandra. Så kallade vuxna, som styr i en kommun.

Ni som undrat var jag varit den senaste veckan, här är jag. Trött, förbannad och klar att gå till en strid för ett barn, för andras barn. Inget barn ska behöva lida. Det här är bara början. Som jag räknar med kan bli något som "tar" och förhoppningsvis något som kan bli bra.