Tiden för bloggande är knal, läsandet av andras bloggar är även den knal. Tiden räcker inte till, inte orken heller. Även om jag har hamnat på en praktikplats inom kommunen så är det för min del fullt ös.

Det som jag hjälper till med är att bygga upp ett ungdomscafe i de befintliga lokaler som finns. Ett cafe som ska kännas välkomnande och inbjudande för ungdomar. Som det ser ut nu, mörkt med kalla färger och sterilt möbelemang, är inte mysigt. Just nu målar jag ett tak som är 80 kvadrat, minst. Fran kolsvart till vitt, vi har hittat en fondtapet som är läcker, in ska också ett möbelemang som inbjuder till fikastunder. Vi skapar ett helt nytt rum. När det är klart och chefen godkännt budgeten då kör vi.

Jag är helt inne i det här nu, samtidigt som hösten står för dörren med regn, rusk och kyla. Vintern slickar vägbanorna me sin förädiska blixthalka. Snart är det dags att skifta däcken också. Visst snurrar det på och runt, samtidigt som butikerna sätter upp adventstakar på sina bästa försäljningsytor. Inte konstigt att det känns som ett kaos uppe i skallen.

Fast jag är nöjd, med tillvaron. Livet är tusen resor bättre nu än då. Det finns ett liv, efter Coop.