I måndags började jag på min arbetspraktik. Ett helt anorlunda arbete mot vad jag har gjort innan. Att komma ifrån en affär där jag sålt plank, spik och skruv till en ungdomsverksamhet är ett stort lyft för mej både själsligt och motivationsmässigt. Jag har en hel del erfarenhet av "en strulig" unge sedan tidigare, så jag är inte fel man på den här platsen. Jag känner mej väldigt hemmastadd.

Att få komma in i den här verksamhetens arbetssätt är helt enkelt bra för mej, då jag kan lägga till det på meritlistan för mitt försök till skolsök. Mitt förra skolsök nådde inte ända fram så jag provar självklart till våren igen.

Det jag har pysslat med är att tillsammans med några arbetskamrater planera en cafe´ verksamhet på kvällstid. Med en dag i veckan då ungdomsrådet står för en musikkväll. Igår var vi inne på kulturhuset Arena i Falun och kikade på deras goda räk- och köttbulls mackor. Jag erkänner att en skumraket åkte ner i min mage. Den var lockande och farligt god.
Vi frågade nyfiket om deras rutiner, och tillvägagångssätt. Hur verksamheten funkade. Cafe´t var ganska litet, men mysigt. Fina röda soffor, sköna fotöljer. En tv på väggen och ett Internet cafe´.
En hylla med olika tidningar och en lokal morgontidning.

I vårat cafe har vi en stor fördel av att vi har en större yta att jobba med, samt vi har en scen i samma lokal. Jag är övertygad att detta kan bli en bra grej.

Äntligen har jag kommit igång, och jag känner att jag är en tillgång, jag känner mej välkommen och behövd på platsen. Det ger mej en stor kick inför det som jag vill och ska satsa på. Att vara ett stöd för ungdomar som behöver det. Att gå tillbaka i en butik och bli illa behandlad och utsättas för diverse nervärderande handlingar är just idag så lång borta från all rim och reson.

Här är jag nu, och inget får mej att backa och ta ett steg tillbaka...