All min kärlek till dej min vän...
Kategori: Samhälle
Jag törs nog säja min pojk att du är en ibland de ensammaste killar. Du är så jävla ensam. Aldrig ringer någon och frågar efter dej, aldrig någonsin. Du min lilla pojk, som är fylld med så mycket fint, du som är en rättvis och duktig kille. Jag förstår att ditt sinne och dina aggresioner gör uppror, för du slåss mot det som inget barn borde få kämpa mot. Den fysiska och psykiska misshandel som du måste utstå med. Samtidigt ler du och visar din ödmjukhet och vägrar spela offer. Du har så mycket mod i dej, det är du som är den som vinner alla poäng.
Varför utsätts du ideligen för angrepp av dina "skolkompisar"? Varför vill de göra dej till deras offer? Allt det råa som denna handling innebär tär på dej och ger dej så många sår som aldrig kommer att läka. Jag och din pappa lider med dej. Vi står helt handfallna och vet helt enkelt inte hur eller om vi kan lösa det här. Självklart har vi och ska vi fortsätta vår kamp att du kan få en värdig skolgång. Jag har bestämt mej nu. att efter helgens påringning på vår telefon, där några talade om hur "Jävla ful" du är och "vilken nörd" du är, så tänker jag åter rulla igång en fejd. Denna ska inte sluta förrän skolorna tar upp problemet som det allvar det är.
Tyvärr när de som ringde hade batteriet i nummerpresentatören tagit slut. Nu har jag satt igång en dyr spårning via Telia, och när den är gjord så tar jag kontakt med ägaren av abonnemanget och kollar vem eller vilka det är. Förklarar situationen, sedan görs en polisanmälan. Den här mobbningen som går in på sitt sjunde år, och som inte tagits på allvar av skolan måste få ett avslut nu för alla inblandades skull. Du sa att det gick ganska bra på din skola, och att ingen var dum. Men det är kanske inte alltid som du orkar berätta allt. Men nu börjar det igen och det är inget dåligt angrepp när de ringer hem till familjen och vräker ur sej allt du inte alls är berättigad till.
Mobbningen har nått sin absoluta kulmen nu, och jag stannar inte nu. Nu är det krig, ett krig för din skull. Den här gången ska allt upp på bordet. Allt.
Borlänge Kommuns styrande politiker gick ut i tidningen och förklarade att ingen mobbning skedde i Borlänges skolor. Jag kan inte säja annat än ni är usla som företrädare för en del av era medborgare. Ni sitter där och har absolut ingen aning om något. Utan ni kammar in era arvoden, sedan skiter ni hur det går för barnen.
Jag är så jäkla ledsen och jag har skrivit om detta ämne vid fler tillfällen i bloggen. Fortfarande undrar jag om personalen i skolorna har gett upp på grund av att kommunen inte ger dem de verktyg som behövs. Alla verkar ha retirerat, att de ansvariga politiker gjort det, har jag vetat länge. Men var fan är ni föräldrar som låter era barn förtrycka sina medmänniskor. Eller är ni förtyckare ni också.
Ni känner varken mej eller min son, men var så säkra, har jag väl bestämt mej för att ändra saker och ting, då gör jag det. Alla som känner mej vet att man inte slår mot en bulldozer.
Jag funderar att sätta igång ett nätverk för föräldrar med utsatta barn, så vi åtminstone har varandra. För inga andra verkar bry sej.