Egentligen vet jag vad jag vill skriva om, jag har helt klart för mej att det är en hel del. Det är så mycket att typsnitten på tangentbordet skulle kunna explodera. Ibland känns det som att när jag vill skriva det som är angeläget för mej, och då vill jag skriva så mycket att allt cirkulerar inne i skallen och det blir en enda röra. Jag känner att det jag verkligen vill förändra är så energikrävande. Där slåss jag inte mot Goliat utan där kämpar jag mot oförstående och okunskap och något som ofantligt. Oftast så blir jag ganska upprörd inom mej. Jag blir det för att många inte kan visa förståelse. Bara för de inte förstår.

Det jag brinner för kan elda ihjäl mej. Vad är det som jag då så ivrigt vill förkunna? Vad är det som upprör mej? Vad är det som kan få mej att gå i taket? Jo det är när någon ställer frågan som det så klart finns ett solklart svar på. Vilken är då den frågan? Jo det är att när någon ställer frågan som om den var jordens svåraste om hur vi ska göra för att minimera missbruket av alkohol och andra droger. Märkte ni att jag skrev alkohol som en drog, vilket den också är. Där brukar en hel del reagera negativt, och det bjuder jag på. Är det någon som har ett vettigt svar på den frågan? En del säjer kanske nej, andra säjer ja på en gång. De som svarar ja är säkerligen alkoholister, nyktra alkoholister, beronde och nykterhetsrörelsen. För att stävja ett missbruk så måste man gå till botten vad det är som gör att det uppstår. Det är självklart alkoholen och de andra drogerna. Ju mer alkoholen legaliseras in i Svenska samhället ju fler missbrukare få vi, ett enkelt svar på en ganska fruktansvärd fråga. Därför måste den hastiga legaliseringen som sker upphöra.

Alkoholismen hos kvinnor ökar, fler söker hjälp, många söker den inte. Det är så fullt av skam att vara alkoholist, mamma, ensam, sittande med den genomslags kraftiga 3 liters dunken, som ser elegant och lockande ut. I ensamheten skriker kvinna 55+ ut sin sorg över att vara så värdelös. Runt henne finns barn, barnbarn och annan släkt som lider i det tysta med henne. Alla vill inte erkänna sitt misslyckande, utan missbruket fortgår, barnen försvinner ur hennes liv och släkten tar avstånd. Var finns lyckan med alkohol? För 15 % av befolkningen ser livet ut på ett sätt som det absolut inte finns någon värdighet i. Detta bjuder vi på.

Jag ser egentligen inget parti som prioriterar frågan om alkohol/droger på ett drivande sätt. Det är ingen fråga som ligger överst på listan. Inte ens mitt eget parti är särskilt drivande i detta samhällsproblem. Och självklart beror det en hel del på okunskap. Ändå ser jag det som en av de viktigaste frågorna att minimera missbrukare och missbruket. I drogernas värld och i dess spår följer inget annat än elände. Barn far illa, även de barn som måste umgås med "vanliga" föräldrar, som dricker alkohol i barnets närhet. Barnmisshandlar och kvinnomisshandlar i fyllan. Grov kriminalitet i drogrus. Folk som sätter sej fulla i bilen och är risk för sina medmänniskor, sjukdomar och sjukvårdskostnader som uppgår i ofantliga summor. Borde inte detta vara ett så bra argument för att argumentera mot denna drog?
Borde inte alla kostnader av mäskligt lidande och alla dessa kosnader droger medför vara en stor fråga för de politiska partiet. Tänk vilken ekonomi staten kunde få om alla dessa miljarder vanns hem igen.

Idag smakas det inte längre på bästa kakan i kvarteret utan kvinnorna går på vin- och whiskeyprovning, alkohol är något som har blivit flott och väldigt tillgängligt. Inget är längre konstigt med att bubba hem fyllda kassar med lådviner och öler från hela världen, och man vill gärna diskutera torrhet, sötma och fan hans moster. När någon senare av dessa provare blir alkoholiserade då kvittar sötma och torrhet. Då är det bedövningen som gäller.
Krogarna ska helst vara öppna dygnet, är det för att folk måste ha mat hela nätterna? Nej skulle knappt tro det, det är för att dom ska ha roligt, för det går inte att ha det skoj utan att behöva vistas på krogen med alkohol och kanske umgås. Många, de flesta kan ju hantera det. Men som nykter ser jag inte många som inte är aspackade på nattkröken. De gånger jag går och tittar på musik, eller är ute och käkar, så orkar jag inte se eländet till slut. Det är jag/ vi och någon annan nykter chaufför som får ge oss till tåls. Enda sättet att slippa ifrån fyllan är att hålle sej inne och låta bli att gå ut.

Våra undomar som är beronde av olika droger, de har hamnat i en helt ny fälla. En Landstingstyrd sådan. En gång i tiden fick en del heroinister kämpa för att bli drogfria och be på sina bara knän för att få en metadonbehandling. En livslång sådan, men de kunde fungera igen. De var de som de sa var ohjälpliga. Idag får våra ungdomar "enkelt och lätt" en likadan behandling av något som heter Subutex, ett opiat som tillförs i kroppen för att de ska uthärda. Kanske ett livslångt program, där unga tjejer inte kan tänka på att bli mammor. Det skrämmande med dennabehandling är att i vårat Landsting så börjar köerna öka. Undomar som aldrig tagit heroin eller andra opiater blir erbjudna Subutex behandling. De sätts in på en helt ny djävulsk drog som är kusligt svår att stävja. Läkarna som skriver ut den får provision för sitt förfarande. Ungdomarna som har svåra problem har blivit en affär. Läkemedelsföretagen får in Landstingsflis och läkarna får fetare plånböcker. Är det medkänsla för sina medmänniskor? Jag tycker att det är en horribel handling. De här beroende ungdomarna skulle behöva motivation och en bra behandling. Nu sitter de med en helvetes drog i kroppen. Hur kan Sjukvården och vuxna "kloka" människor handla så simpelt?

I många år har jag kämpat för att det ska finnas kvalitetsstämplade behandlingshem. i det avseendet struntar jag i om de är privatägda eller ägda av staten, landstinget eller kommunen. Bara det fungerar för personen. Ett substitut räddar ingen, inte heller ett dåligt behandlingshem. Ett beroendecentrum skulle med glädje välkomnas i länet, där det finns utbildad och proffisionell hjälp alla dagar i veckan, dygnet runt. Många miljarder, och människoliv kunde räddas. Så mycket lidande kunde minimeras. Vilja från människor att förändra samhället vore inte heller fel. Där okunnskap kunde växa till kunskap och engagemang för sina medmänniskor. Jag tittade på arbetsförmedlingens rankinglista över yrken som skulle behövas mera av i framtiden, och det var behandlingsassistenter. Alltså samhället rustar för en ökande alkoholism och ett stigande beroende, samhället vet detta, men ändå görs inget. Jag vädjar till alla och de aktiva i mitt eget parti att i framtiden lyfta frågan framåt och ha alkohol och drogfrågorna som en av de viktigare frågorna för framtidens skull. Då skulle de som sympatiserar med våran politik men ändå anser att flatheten och rädslan att lyfta frågorna bli väljare. För dessa frågor är viktiga för åtminstonde 15 % av befolkningen. Vad ni andra anser kan jag inte göra något åt men ni borde ändå tycka att mycke skattemedel försvinner. Sedan hoppas jag att ni ger alla familjer som har några/ eller någon missbrukare i sin närhet en tanke och minst alla barn som växer upp under förhållanden som inte är det riktiga. En fosterhemsplacering är ingen lösning.

Tack för att ni orkade ta er igenom all text, inlägget hade kunnat bli dubbelt så långt...