Tidigt i morse hittade dom en död 25 årig kille, liggande mitt i ett bostadområde, troligen har han bragts om livet. En grabb, ett år yngre än min äldsta son. Jag känner en sådan otrolig sorg och mellan morden så hinner man knappt pusta. Det var 1 1/2 år sedan sist, i December, då var det två stycken inom loppet av några dagar. Då var det alkohol eller drogrelaterat. Om jag får spekulera så är det nog lika i det här fallet.

Jag är så ledsen över att det finns droger och att det bara väller in och förstör livet för så många, då i synnerhet unga människor. När tio, tolvåringar debuterar med droger då är det illa.
Vad kan jag göra mer än att tycka, tänka och bry mej.  Det här känns så otroligt frustrerande för mej att samhället (samhället är vi)  ser ut som det gör. Det finns så många unga som har det jävligt, många kommer från dyfunktionella familjer med missbruksproblem, en hel del hamnar i träsket fast de har det bra i hemmet. Då barnen går in i missbruk och föräldrar vill kämpa då möts de av hinder. Då handlar det om att kontakt mellan myndigheter är långsam, missbruket hinner brinna till.
Missbruksvård och hjälpkontakter står och stampar utan pengar och kompetent personal. Många föräldrar kämpar i många år innan det händer något, då är de redan medberoende och klarar inte av att hantera situationen och har heller inte många av de redskap de skulle behöva. Sedan har vi ungdomarna som växer upp utan någon trygghet alls, där är hoppet litet om inte tidiga insatser görs.

Fan jag blir tokig, galen på att det ska gå så här för våra unga. Jag vet att det finns något  i alla, och jag vet att det var inte så här de ville det skulle bli.

Det tar stopp här...