Vi ynkliga småsparare, vi som växte upp under spargrisens era. Vi barn som välkomnades som sparare i en bank på 50 och 60 talet, med erbjudanden om att hämta spargrisar i olika former och färger. Bankerna lockade oss och vår generation till framtida kunder. Banken som hade en stor ek som symbol, den sträckte ut sitt grenverk i en välkomnande gest och ingav trygghet och en kraft.. Sedan dess har den banken bytt namn och logotype flera gånger. Idag är banken något annat, inte småspararnas bank, utan av oss vill de bara ta ut avgifter på allt. Swedbank idag tog du musten ur mej totalt. Du sårade mej inte på något vis, men du visade upp ditt grisiga och giriga tryne, och hånflinade. Nu ska jag göra slag i slag i saken och byta till JAK banken, inte tal om annat. Era höga direktörers bonusar och fallskärmar ska jag inte betala med småsinta och giriga avgifter och med mina sparade mynt.



Jag som tusentals andra sparar eller lägger ur alla mynt som ibland skramlar omkring i fickor och i plånboken. Jag har några "helrör" med kronor, 5-kronor och tior. I dessa rör går ca 900kr. Jag har två, så någon gång blir dessa rör fulla. I Juni räknade jag ihop det och det var en 1700 riksdaler, och jag lade dom i en påse, åkte till Swedbank och skulle köra det i växlingsmaskinen. En lapp satt tejpad på den att den var trasig. Alla maskiner går sönder, inget konstigt med det.  En bank har ju många företag, butiker och kunder som växlar där så nog ringer väl banken på service, tror man. Jag vände med min påse och tänkte att jag får ta det framöver. I Juli gick jag in igen, en likadan lapp satt på maskinen. Något sur vandrade jag ut igen med en tung pung. Idag tog jag ånyo tag i det tråkiga uppdraget, och maskinen var trasig igen trodde jag. Nu beslöt jag mej för att ställa mej i kön och bli av med mina mynt.

När det blev min tur så frågade jag om de tänkte laga växelapparaten, för den hade varit sönder flera gånger när jag varit in poängterade jag till den unge mannen. Han berättade att den varit trasig sedan i April. Jag blev irriterad och ställde frågan till banken, varför. Inget svar fanns, men han hade ett förslag att jag kunde växla in upp till 1000 kr kostnadsfritt, och på mynten utöver tog de en avgift på 2%. Ingen stor summa men en stor prestigesak. Jag häpnade, men sa att jag skulle lämna 1000 kronor och började räkna 5:or, tior och kronor. Ja det tog tid, stressat såg han på mej med några små svettdroppar som sprang fram ur pannan. När jag räknat och lagt mynten på en bricka frågade jag om det gick bra att komma tillbaka i morgon och växla in resterande 700kr kronor, och mannen sa att det gick utmärkt.  På varför de tog avgift på resterande uttryckte han sej följande: " Om du bara visste hur mycket småmynt det kommer in varje dag, vi kan inte hantera allt..." Jag sa att det är väl pengar det också och vi kan ju inte hjälpa att det finns småmynt och ska straffas ekonomiskt av vår bank för det. Det är ju bland annat på oss löntagare, småsparare och gnetare ni lever på. Jag vet inte om han tänkte på det. En bank som inte kan hantera mynt, med eller utan växlingsmaskin, vad är det för bank?

Om jag inte hade varit så fruktansvärt irriterad så hade jag tagit en ny kölapp och bettf min man eller jag växla resterande pengar, och åter igen stått och dribblat med mynten, 700kr, tagit dyrbar tid av banken medan de köande stått och stampat ,och den unge bankherr´n hade haft många stora droppar av svett i sin huvudsvål. Det finns saker som är så fruktansvärt trångsynta och dessa gör mej förbannad och detta är absolut en utav de saker som är på gränsen till smaklöst. Laga den där maskinen, och av ren principsak skulle inte någon procent få tas av sparpengar från potentiella kunder och småsparare. Eller stå där och handplocka 50 öringar tills ni gråter, och betrakta bankens policy som den dumhet det är. En arbetsmilöfråga kanske?

Swedbank i Borlänge får absolut årets största tistel av mej...break-the -bank