Mia Jäverlings Blogg

På den sjunde arbetsdagen skreko hon att "Fy fan vad jag är trött..." hon klippte med ögonen, "En dag till, sedan får jag vila". Nu hade hon haft fem feta år, trots att hon hade gjort en vända med GI, det som väntade var fem magra år och vad det innebar visste inte ens Särimner, den grisen. Och mannagryns gröten regnade ifrån himlen. Än var inte undrens tid förbi.
---
I morgon går jag till "min personliga coach", vad underbart att kunna säja så. Om jag inte hade tagit beslutet att sluta på mitt arbete hade jag fått en personlig psykolog, som säkert hade haft fullt upp.
Det känns bra och jag vet att ingen av cheferna kommer att sakna mej, efter tio år på samma arbetsplats kan de inte ens bemöda sej att säja något om ens arbetsinsats under åren. Mycket uselt, men de har inte bättre förstånd och personalvård för dem har varit något riktigt fult och otäckt.
Nu har jag folk som stödjer mej i mitt beslut och det känns underbart. Min iver glöder och ingen kan få den att slockna nu.
---
Det här med bloggandet har det blivit lite si och så med på slutet. På kvällar har jag petet med min nya blogg som ligger på Wordpress. Då jag inte är någon fena på datorer så kopierar jag över inlägg och kommentarer, på mitt sätt. Kanske det enda vad vet jag. Det blir så att jag kan klara det själv. Det är en hel del som ska dit, för jag började blogga hösten 2007. Och detta är mitt andra byte av blogg, förhoppningsvis det sista. Som det ser ut så finns det flera möjligheter i den nya men också en hel del nya knappar.