Jag måste erkänna...
Kategori: Vardag
Jag är inte sämre än att jag delger er denna bekännelse.
---
Vad händer med min nya karriär då som det så fint låter. Att jag säjer upp mej från mitt nuvarande jobb är helt bestämt. Jag har planer på att läsa och göra en total kovändning. Bort ifrån affär, handel och dålig organisation och arbetsgivare. Där finns ingen framtid, utan bara personalförnedring en bregottfabrik där man måste smöra sej fram för att accepteras. Inte min grej.
I omställningsprogrammet får man träffa "sin personliga coach" fyra gånger innan man skriver under frihetsbeviset. I denna stund har vi setts två gånger.
Jag mår så bra i kropp och själ och tyngden jag dragits med är helt borta. Tiden är mogen nu, snudd på lite övermogen, som en själv.
---
Jag erkänner även att jag skriver på en debattartikel. Som handlar om barn som kränks och misshandlas i våra skolor. Det jag vill ha igång nu är inget pulkaåk i en liten backe, utan jag startar ett störtlopp med medföljande lavin. För jag tänker inte acceptera att barn far illa i våra kommunala skolor. Inte överhuvudtaget.
Om de sedan tar med den i tidningen är en annan femma.
---
Det är åter dags att ladda för ett åttadagars arbetspass, min tröst är att jag behöver inte gruva mej hela året, utan bara någon månad till, sedan är det kaptitlet till ända.
Tack mitt inre jag som talade om för mej huruvida jag skulle gå tillväga, tack för att jag lyssnade på mitt eget hjärta och inte det som ligger som en smog runtomkring.
Jag är på gång, jag är laddad och med den här käringen går det ingen nöd på, jag har nog ett och annat ess i rockfickan och initiativförmåga att skapa något som känns vettigt och bra.
---
"Denna dag ett liv" Citat: Melker Melkersson i Vi på Saltkråkan