Nu har jag kommit fram i kön till datan. Det är inte lätt att få ta del av tangenterna och en plats i stolen framför den dammiga bildskärmen. Ibland är det lika liten chans som få sju rätt på lotto med chans på drömvinsten.
Då sitter jag äntligen här och kom totalt av mej, innan så vimlade det av ämnen och äventyr i huvudet, men nu...
Jag sitter i alla fall här, och har kommit av mej.
 Min man har som sitt största intresse fiske av varierande slag, och han har suttit framför datan och pimlat i två dagar. Jovisst hörde ni rätt, pimplat. Det finns ett spel där man gör sånt, förvisso är det bättre än att de skjuter ihjäl varandra fast det blir fantasi  fiske kontra verkligt fiske och knappt tid för saker som skulle ha utförts.
Pro Pillki 2 heter spelet, där en figur som med isborr  tävlar på olika finska sjöar bland kraxande korpar, ibland hör man ett slemmande, en hostning eller en rap. Ofta byter man som spelare bete och borrar nya hål, för att få upp så många datafiskar som möjligt för att vinna tävlingarna. Ja herregud vilka syner man fantiserar då jag ser honom sitta helt hänförd. Ett tag såg jag för mitt inre honom iförd sin fiskeoverall sittande på sin pimpelskrylla framför datan. Vad vet man vad som sker när man är på jobbet. Han kanske sitter där med termoskaffe.
Minsta sonen går in som nummer två i datakön med skype och spel som inte en handelsanställd kan ha någon större kunskap om. Nu blev det min tur, jag fick ta den där sista  stunden innan läggdags, och ännu en dag på jobbet.

                 

---

Det har hänt en del under veckan, som ni säker har hört ni som följer mitt liv så vet ni att mitt arbete går an men jag skulle hellre föredra att göra något helt annat i mitt liv. Då stormarknaden ska spara på allt och gamla medarbetare är för dyra då funderar jag på att nappa på det erbjudandet som de har erbjudit för att få bort oss . Vi har blivit erbjudna ett omställningsprogram hos "Antenn". Då om vi hoppar på det då säjer vi upp oss och avsäger oss allt återanställningsskydd. Om jag skriver på det ska jag ha ett kontrakt på att jag aldrig någonsin blir tvungen att återvända dit mera.*s*
Jag har varit på Antenn och träffat en mycket trevlig coach på fredagen. Innan jag gick in hängde min ålder över mej som en stor fisk,  och jag såg knappt en chans att inte någon skulle vilja ha mej, när jag gick därifrån hade jag ingen ålder, inga hinder jag kände att alla möjligheter ligger rätt framför mina fötter. Jag har börjat att se ett ljus i tunneln och det gör mej övertygad om något nytt och det fyller mej med en ofantlig glädje. Borta är alla tunga stenar som hängt runt kroppen och tyngt ner mej.
Jag tror på det här och måste prata mer med familjen. Jag känner att det här är min sista chans att hoppa av Titanic i Southhampton innan jag måste följa den ner till 4000 meters djup.
Vägvalet är väl egentligen givet, stannar jag och företaget lägger ner, står jag och harvar på arbetsförmedlingen och kämpar med att hitta något jobb innan A- kasse dagar tar slut och regeringen tvingar oss att flytta till Bräkne Hoby för att ta jobb på ett jordgubbsfält. Tar jag det här får jag en hel del hjälp att ta mej vidare. Det finns bara ett val känns det som, samtidigt som den rädde lille skutt finns inom mej. Hela livet har varit en tvekan så jag tror att jag spelar, om familjen är med.

                                            

 
---

Äntligen blir det ett inledande möte med oss föräldrar och lärare på skolan med anledning av den mobbning min son utsatts för. Jag ringde och begärde det i fredags. Här kommer inte jag att ge saken mer tid utan nu vill jag se resultat. Hur detta läggs upp vet jag inte men kommer att föreslå ett samtal med oss, lärare och föräldrarna till de killar som mobbar. Vi får se, men en sak ska ni veta att jag kommer inte att ge mej i detta det finns inte en chans..

---
Körslaget såg jag för sista gången denna omgång, bästa kören åkte ur och det känns inte intressant längre. Om jag ska för en gångs skull skriva mode så har Gry Forsell hemska kreationer på sej. Den ena klänningen är fulare än den andra. I kväll var det något så förskräckligt. Iförd en flygvärdinnetopp med en svart pumpa nederdel såg hon ut som en uppumpad kolsäck på två ben. Antingen tycker hon att det är fint eller så stylar någon modefirma henne för att bära eländet för dyra pengar. En riktig horror rysare.