Jag vet att många av mina arbetskamrater följer mina eskapader och äventyr, jag vet att en del läser bloggen. Ni har liksom mej funderat många gånger vad det är som händer och pågår.
Jag anar även att någon chef varit här och skummat igenom texten, och det tycker jag är bra. För hur det än är så är ingen av oss arbetstagare idioter, utan vi är förnuftiga, kloka och alltför lojala den personalpolitik som förs idag på en arbetsplats i Sverige. Det ni kanske inte inser är att även kunder märker av hur personal mår. För de är inte heller stuvade bakom ett spenat fat. Vi som jobbar där får dagligen höra kritik och missnöjsamhet från dem, de är inte längre nöjda. De frågar oss vad det är som sker? Och ärligt nu säjer jag det att det är ingen lögn. De skriver brev och lägger i "tyck till lådan" för att få tillbaka det som en gång var.
Frågan jag ställer mej i detta läge är, hur tror ni att koncernen ska kunna vända en trend uppåt när missnöjet bland kunder gror och personalen mår dåligt på grund av all orättvisa som pågår dagligen på arbetsplatsen. Den chansningen kommer att falera, totalt. Tyvärr så har ni kört allt förtroende i botten och ingen litar på det som säjs. Av sex chefer platsar en, en som är sympatisk men tyvärr ganska ensam i sitt tänkande. Denne är en joker, som måste följa gängse "rutiner" för att inte falla ur den uppgjorda ramen.
Att tala om vad man tycker på arbetsplatsen, vågar ingen göra, ej heller ha egna idee´r, detta slås tillbaka med en kniv i ryggen med motiveringen att jag agerar negativt eller är en bråkmakare. Det enda många begär är att deras rätt till mertid och att las listor följs, samt att de fackliga lagarna följs, de lagar som gäller lika mycket som vanliga trafikregler.

Det är sorgligt att man vill trycka ner kvinnor på en arbetsplats likt det som skett, var finns värdegrunden, hur värderas en medarbetare.

Jag beundrar mina arbetskamrater, jag tycker att de som arbetar, sliter och ställer upp i denna orimliga miljö är värda tusen gånger bättre förhållande, med chefer som gör själ för sin titel och lön. Ni alla tjejer och kvinnor, ni kommer alltid vara en del av mitt liv, tillsammans med er finns det många roliga minnen och episoder. Hur många gånger har vi ändå inte kunnat skrattat med varandra i allt allvar. Ni är värda all ros och beröm, ni är värda allt.
Om jag hade kunnat trolla så hade jag gjort vilken trollkonst ni än bett mej om, nu besitter jag inte dessa krafter, jag älskar er och önskar att ni snart ser något som kan göra allt bättre för er och er framtid.

Jag går ut med rak rygg, även om jag aldrig kommer att finnas på arbetsplatsen med er mer, så kommer jag att finnas ändå. Tack för alla roliga år vi haft, men allt får ett slut och anledningen är totalt inkompetenta chefer, från hög och låg nivå. Maken till elände har jag sällan skådat...