Kappsäck full med mal...
Kategori: Politik
Med risk för att låta gammalmodig och skroltig som en gammal Singer symaskin av trampmodell, så förmedlar jag ändå mina tankar.
Överallt läser jag "Vi måste spara", det gäller kommuner, landsting och av privatpersoner.
Har det inte varit så i alla tider att man ska spara för bistrare tider, inte överkonsumera, ha en buffert ifall något ska inträffa. Är det bara jag som fått något sådant dåraktigt inpräntat i mitt huvud.
Dagligen i tidningar läser jag att lågkonjunkturen kommit som en chock, liksom en bomb släppts ner över hela världen och vi står och kliar oss i huvudet, undrar vad som händer. Nej så är det inte utan överkonsumtionen är en del av tidens tand. Jag ska vara ägare av allt, ingenting ska jag kunna motstå. Om jag ska jag kunna se på Tv nyheterna ska jag ha dekodrar, kort, sladdjävlar till förbannelse och paraboler, eller speciella antenner. Tv:n ska självklart vara platt, LCD, Plasma, TBC eller ABF. Till detta försäkringar ifall väggen skulle braka.
En billig tvättmaskin kostar idag 2990:- medan en lagning av en trasig är omöjlig eller en tusenlapp dyrare. Ett nytt batteri till en skruvdragare kostar 800 spänn, och en enkel nu maskin 700 kr. Var finns rimmet och resonen?
Under "slit- o slängrevolutionen" på 70, 80 90 talet har vi lärt våra barn allt detta. Idag ser man yngre människor som har miljonlån, Fiskarhedens villa med dubbelgarage och utanför står det en ny volvo och ett mindre shoppingekipage, bredvid den nya husvagnen. Hur blir det för de här människorna om de går in i en arbetslöshet, eller väljer att inte leva med varandra resten av livet. Jo självklart skuldsatta över sina öron, och en stundande katastrof.
För mej som har varit fattiglapp i hela mitt liv, måste säja att jag har varit lycklig ändå, för att ni inte ska tolka detta som avundsjuka. Nej jag vet bättre än så. Det är många som har slitit för att ekonomin ska gå runt, vissa gånger har den varit på minussaldo. Då kommer snabbt ett papper som påminner mej om min fadäs att jag inte betalat. Något som säjer att nu har du inte gjort rätt. Dessa brev dimper inte endast ner hos mej utan till andra fattiglappar också.
Vi kan inte konsumera och leva över våra tillgångar, utan måste hålla oss till en styrd hushållsekonomi. Alla måste vi äta, helst ha någonstans att bo och som extravagans kanske ett klädesplagg då och då. Eller för många är kläder en utgift som ger ett stort hål i plånboken och barnen kanske får billigare märken på sina paltor. Där finns också ett problem, för det går ju inte som tonåring ha vilket märke som helst, för det om något syns hos de som har de märke som de privata intresset styrt in ungdomar att de ska använda.
Vi vanligt folk måste slå i backen och hejda oss, vi måste gneta och spara för att hålla oss flytande. Det är ingen konstig matematik inte ens för mej som ofta skolkade ifån det ämnet för att det var slitsamt och svårt. Dessutom hade de bokstäver i talen som gjorde mej mer förvirrad.
Hur blir det då när det här vanliga folket, som är intresserade av politik och bestämmer sej att nu ska jag börja arbeta för det jag tror på. När de landar i ett kommunhus, med en säck av skattemedel, pengar från regeringen, EU kronor och diverse pensionsspekulatonspengar. Då är det som fan går lös i huvudet. Det ska byggas ett samhälle i faluröd betong, det ska grävas i varenda kvadrat meter jord. Avloppsrör går som ett nervsystem under våra fötter, med skiten rinnande under oss. De gräver i säcken med pengar, spenderar dem år från år utan att överhuvudtaget ha någon som helst koll på förskingringen.
Föräldrar kan inte gå tillbaka till sina arbeten för det finns inga dagis, gamlingarna sitter på sina boenden och gråter helt sysslolösa för terapiavdelningen är ett minne blott. Alla de mjuka självklara saker som ska finnas i ett samhälle är borta, och med det också tryggheten.
De som raserar vår ekonomi i kommunen vägrar också att någon ska få titta ner i pengasäcken, de är rädda för att även malkulorna är uppätna av deras betende. Endast malen flyger omkring och lever gott av det tyg som säcken är gjord av. Snart är säcken ett minne blott.
Vår kommun är ägare till en tomsäck, samt har en budget på minst minus 100 miljoner. Hur kunde dessa politiker få komma ifrån ett liv med hushållsekonomi till en kommunal verksamhet och skövla de skattekronor som fanns i säcken under så många år.
Hur kan det vara möjligt att sådan förskingring får fortgå, det är för mej ett så stort frågetecken att det inte ens går in i bloggen.
När vissa får makt över folket, och det spelar ingen roll om de är vanliga människor, då är det något som knäpper till i huvudet. De stiger in på en arena, där folket jublar och ser dem som en messias och de får en övertro att en eller några ska kunna styra och ställa. Gudskelov finns några kommunala lagar som kan stoppa dårskapet ibland.
Se de ledare i Afrika som kommit från ett simpelt liv, när de kommer i maktposition då slår det tvärslint och de mördar och suger ut folket för att behålla makten. Passar det inte då blir det ett skott i pannan på de som inte tiger.
