Någon Blondinbella är jag inte som skriver om trender, Stureplansfjantar och vad som är på tapeten inom mode. Apropå uttrycket "på tapeten" kan jag berätta att det kommer ifrån en svunnen tid då det fina folket skulle ha fint och dyrbara saker. Då det kom till mat och deras matvanor så åt de som grisar och slaskade och spillde. Men finurliga som detta rikemansfolk var rullade de ut tapeter på bordet så slaskandet kunde pågå i det oändliga. Av detta sprang uttrycket På tapeten fram. Sedan sa väl någon åt de rika fånarna att gå någon vett och etikett kurs för nu ska det vara så ställigt med olika bestick och konstruerade mane´r för att peta i sej mat. Bara bordsplaceringen visar vilken makt värden har, trams.

Någon Bella är jag inte, däremot istället för skor och kläder tycker jag om bilder och det som kan göras med en data är fantastiskt. Jag skulle verkligen vilja lära mej en hel del mer. 
Bara det här med att kunna skriva blogg. Som jag gjort ett bra tag nu är kul, och så länge jag tycker det så fortsätter jag. De mallar som följer med bloggarna är inte de roligaste, och många bloggare har likadana. Jag är inte duktig på webdesign, jag vet en som är det och hon är så duktig. Penny har fixat till min sida och efter det så har jag faktiskt även fått fler besökare. Tack Penny. Och att ni vill läsa det jag skriver tycker jag är kul. Klart att ni inte alltid håller med mej i allt och skriver ni en kommentar som jag inte köper så slänger jag tillbaka en fast den är med "kärlek". Jag gillar att vända och vrida åsikter. Jo Penny har nu mitt i stormvarningen lagt in små vintriga snöflingor som sakta dalar. Tittar jag ut i skrivande stund så pågår början till en snöstorm ute. Det är intressant.
I högra marginalen har även en chattbox lagts in, där kan du skriva "akuta" åsikter, snälla saker, eller vad du vill. Roligast är ändå en kommentar efter inlägget. Exempelvis: Mia Jag vill bjuda dej på pizza, kan jag få göra det?

 Vad väntar? Jo ett nytt år kommer snart och jag ska smaka på det, 2010, ja det ligger bättre på tangentbordet. Mer som väntar är att kosten kommer att bli normal idag. Ingen julmat. Jag är inte så speciellt såld på den, jag gillar sill och lax, och vad är det för juligt med den egentligen? Jag är övertygad om att det är året runt fiskar i varje hem där man äter fisk. Pate´ va ä de´ , inget som hamnar på mitt bord i alla fall. Den rökta ålen är ett minne blott, nu är den utrotningshotad så de sista åren har jag inte köpt den goda, flottiga lilla dyra delikatessen. Jag hoppas att jag får uppleva någon mer jul med ål, fast det är tveksaamt. De blir könsmogna först efter 20 år, om jag minns rätt nu vill säga. Så länge en fisk är rödlistad eller utrotningshotad så kommer jag inte att köpa den. Värre är väl att ålen fortfarande säljs i butiker även de rödlistade.. 

I mitt liv får jag uppleva positiva saker, även det som är negativt för framtiden. Att Dronten var utrotad fick jag lära mej redan som liten, och jag trodde att det skulle stanna med den. Men i den moderna människans tidevarv händer saker med vår planet raskt. Jag tycker det som sker är skrämmande. Det jag förstår och försöker anamma är att dra mitt strå till stacken. Jag tänker om jag ska ut och flyga, vilket jag nu inte gör så ofta pga dålig ekonomi, men även av miljöskäl. Visst kommer jag att resa, men inga miljöbombsresor som går till Thailand då jag har förbrukat mitt årliga utsläpp på bara en resa. 
Jag har faktisk inte flygit så många gånger i mitt liv. De resor jag gjort kan räknas på 10 fingrar. Flyg är inte mitt favorittransportmedel, utan jag  föredrar tåget. Tyvärr stjäl den resan dyrbar tid, helst om man åker långt. Det borde bli billigare och enklare att ta tåget, med fler avgångar på vissa orter och gärna att de återinför politering så folk får med sej saker som cyklar och doningar när de ska till landet eller på semester. Framtiden består nog mest av tåg om ingen intellegent människa kommer på en lösning på bilproblematiken. Är vi inne på oljereserven eller inte? De som äger oljebolagen säjer nej, men experten säjer att så är det. Jag tror nog på experterna i detta fall. 

Är motboken ett minne blott?


2010 kommer snart, jag hoppas mycket på det nya året. Kanske ett nytt arbete, att jag kommer in på skolan jag vill, att det blir ett regeringsskifte. Jag kommer att dyka ner i många projekt, jag vill lära mej så mycket mer än vad jag redan kan. Jag är stolt över att ha hamnat som en av de översta på listan i kommunvalet. Om det går vägen så kanske det är dags att röra om lite i grytan.
Året som gick var ett turbulent år, ett år som jag inte önskar tillbaka. Jag fick nog av min arbetsplats på Coop och tog ett "erbjudande" att vandra därifrån. I en månad funderade jag och diskuterade det med min Micke och han ställde upp som den medmänniska han är på mitt beslut. Det är tufft att gå från en fast anställning och inte veta vad som händer. Det känns otroligt skönt att få lämna den dyngan bakom sej. Otroligt dåligt ledarskap, nu hänger det snart på håret innan den arbetsplatsen är ett minne blott. Jag sökte skola, Humanistiskt Behandlingsarbete men många sökte och jag stälpte på målsnöret. Min pappa hamnade på ett boende för Alzheimerspatienter, där virrar han omkring och ingen bättring finns. Att prata med honom är som att föra en dialog med en papegoja. Strax efter dog hans yngre bror, en snäll farbror som alltid har funnits. Han kunde ändå lämna livet med att veta att vi fått in hans bror på ett hem, där det finns hjälp för honom.

Ransonerings kort, kommer vi att behöva återuppleva dom?


Alla planer jag har som det inte finns tid för att genomföra, inte heller kunskap. Jag måste bli bättre på att delge mina planer så kontakter och nätverk kan byggas. Jag kanske ska ta små steg och börja... Jag ser fram emot det nya året, det ska bli spännande.
 
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär....