Det här inlägget kommer att handla om, ja det visar sig. Aldrig har jag någon färdig mall för vad jag ska skriva. Ibland är det ett infall, eller något som stört mej eller retat upp mej. Andra gånger bubblar roliga eller tråkiga minnen upp. Jag kan läsa i morgontidningen och plötsligt börjar ett morr, glida ur den giftiga munnen. Tja, nog är jag en glad människa, men med en analytisk och en någon filosofisk ådra. Ena dagen kan det dundra hårdrock på hög volym, för att nästa gå i ett lugnare makligare tempo. Det är inte lätt att komma underfund om saker som stormar i mej. Jag själv håller fortfarande på att tygla mej. Ibland kan jag titta på saker som jag skrivit, fast jag vet att det är jag som hållt i pennan och minns när det skrevs, så kan jag förvånas över att jag skrivit texten. Olika sinnesstämmningar delger jag, och det är sådan jag är. Hemlighetsfull har jag aldrig varit, någon Greta Garbo typ blir jag aldrig. Hemligheter fanns det nog av under min uppväxt och att låsa in sådana förgör bara mitt sinne.

Som sagt, Augusti har varit en jobbig månad, men verkar som att trådar och problem nystas upp och tiden nu som jag har råder jag över och lägger på det jag ska dvs mej själv. Jag kom inte in på skolan jag sökte i våras, så nu igår var min första arbetslösa dag. Min 6 månaders uppsägningstid, tog sin ände. Nu är jag ute i Reinfelt och alliansens verklighet, och jag har ansökt om a-kassa, och väntar på hur svaret blir. Handels har i sin kravbild att jag ska söka affärsbiträdesjobb i hela Sverige. Så vem vet om jag får pendla till ICA i Nossebro, för att göra en 20 timmars vecka. Inget med den nuvarande regeringen är osannolikt. Även om jag poängterat att jag inte vill jobba inom handel, att jag vill sadla om och att skolan gick i stöpet och jag ska söka om till våren så hjälper inga klagosånger.

Mina ideer i mitt jobbsökssafari tror jag på, nu har jag varit runt på några ställen, och fler blir det idag. För att få erfarenhet inom det vårdande yrket, har jag bestämt mej för att tillsvidare försöka jobba som personlig assistent. Komma närmare de människor som behöver ett särskilt stöd. Det kan vara bra att få den erfarenheten innan jag kommer in på skolan Humanistiskt Behandlingsarbete nästa höst. Nästa år ska det lyckas fullt ut. Igår gick jag till ett privat företag och presenterade mej, jag möttes av en positiv tjej, som uttryckte sej flera gånger att hon tyckte det var roligt att jag kom dit personligen. Jag trodde att folk sökte jobb så idag, tydligen inte. Har även skickat ett brev till Borlänge Kommun och se vad det ger. I dag blir det som sagt, Stugknuten och Omtanken. Jag tror på det här, och glad är jag om det skulle funka för då kan alla butiker i Sverige slippa att ha mej där.

Kräftor, det har blivit dåligt med kräftätning, har inte hunnit med surströmming heller. Strömmingen får jag äta med svärföräldrarna annars gör familjen slut med mej. Kräftor kan jag äta ensam till frukost om så är. Kommer någon med en fiskebåt med blandade skaldjur då säjer jag inte nej.
Det här med kräftfiske har jag tagit upp ett par gånger innan i bloggen. I Borlänge är det förbjudet för den stora delen innevånare att kunna fiska i Runn/ Ösjön eller älven. Trots att det finns så mycket kräftor och alla storlekar uppmanas att tas upp kan de inte rucka på den gamla 150 åriga skitlagen. Fortfarande anser jag att allmänheten ska få lösa fiskekort och fiska. Det skulle vara en rättighet. Alla signalkräftor som svämmar över i Runn/ Ösjön är ditplanterade av folk under lång tid. Det är ingen fiskevårdsförening som lagt sitt i det. Nu skriver Dalademokraten om att tjuvfisket ökar, tacka för det, allmänheten vet att tillgången är stor, men möjligheten att få ta del av sjöns guld är förbjudet. Vad händer då?
Nu ska tillsyningsmännen vakta kräftorna, med värsta FRA metoder, med näbbar och klor." Sug på den ni."

På Måndag ska jag gå till Fredda och tatuera mej. Denna gången blir det en kräfta, inte en röd och kokt utan en brun och levande. Jag är inte född i kräftan, så det är ingen sådan symbolik. Jag tycker om kräftor och egentligen skulle jag vilja att kräftan på tatueringen håller en skylt där det står "Kräftfiske för alla". Bilden på kräftan är den bild som kommer att tatueras.



Under sommaren har jag skrivit lite blogg, det föll sej så. Det är snart tre år sedan jag började delge mina tankar och äventyr. Vissa perioder känns det segt och tufft att skriva, och om det känns så då är det inte rätt. När inspirationen inte når riktigt fram så tar det emot. Då måste jag som så många gånger säja att jag skriver bloggen för min egen skull. Sedan om ni vill läsa det som skrivs är det bara roligt. Jag kan inte förstå att ett 40 tal personer läser mina tokigheter varje dag. Jag trodde att ni skulle sacka av en efter en i sommar när jag låg på latsidan och letade inspiration. Men ni hängde troget kvar, tack. När inga kommentarer följs av inlägget då tappar man lite geist. Fast jag vet, några har sagt, att många av mina inlägg är svåra att kommentera. Jag är inne i en ganska hemlig värld ibland. Men mitt tidigare liv och min uppväxt har jag en klar distans till. Och utan att ljuga hade jag inte varit den person jag är idag om inte mitt liv varit fyllt med alla uppförsbackar och några få med nedlut. Nu förtiden så rullar jag lätt fram, trots vissa små motgångar ibland, men idag är dessa inte så tunga att ta. Jag skriver av mej lite, eller ryter i åt någon myndighetsperson, så lugnar snart allt ner sej. Vi får se hur länge till jag bloggar, allt brukar som bekant ha ett slut.

Jag pratade föresten med en myndighetsperson igår( inte för första gången) på Borlänge Kommun. Lugnt och fint i en något tyst ton lade jag fram ärendet, och allt det som de inte hade lyckats med. Byråkratins kvarnar hade malt slut på sej själv och kvar stod de i ett "driftstopp". Trots mitt lugn så skrek mannen i falsett efter fem minuter, så jag vände luren mot min man som hörde allt. Efter att han fått ut sej sin frustration som troligen kom för att han hade fel, och vi lagt på luren sa min gubbe; - Ja, du kan då hetsa upp en karl på mindre än fem minuter...
Jag ska även erkänna att jag har varit usel att läsa andras bloggar under sista månaderna.