I krisens kölvatten hamnar de sämst ställda och nya grupper dyker upp hela tiden. Nog ser det ganska mörkt ut.
Idag har jag varit på en heldag med socialnämnden, i världskrisens och i regeringens välfärds demolerings spår sker en hemsk utveckling. Alla kommuner i landet har grova problem och överskrider budgeten för utbetalning av ekonomiskt bistånd.
Socialbidragsutvecklingen har skapats av den nedrustning som skett med en Försäkringskassa som anser att alla kan jobba, eventuellt kan du få sjukkassa om du har papper på att du ska avlida inom närmsta tiden inom någon månad. Den tidsbegränsade sjukersättningen upphör. Regeringen höjde avgiften för A- kassan, 500.000 stycken har lämnat facket, det smyger sej in en världskris som raderar jobben och kvar står folk utan inkomst. Har de hus och bil eller sparade medel får de sälja det innan de kan söka.
Arbetslösheten är stor bland ungdomarna i februari var den 22,9 % i åldern 16 - 25 år, tvåa i Europa. Spanien har den högsta arbetslösheten, om det är någon tröst.
1988- 1992 var det en stor baby boom i Sverige, den största kullen barn sedan 40 talisterna föddes. De kommer ut i en tuff kris, en förlorad generation. De kommer att hamna i ett bidragsberoende som kommer att bli om jävligare att ta sej ur då arbeten inte finns.

Den bortre gränsen för A kassa är 450 dagar, sedan blir personen utförsäkrad, idag är det oklart vad som händer för personen. Varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vet. Regeringen arbetar med det...

Den totala utvecklingen blir att försörjningsstödets kostnader i landet kan öka med 5 miljarder till 2012, Borlänges del i detta kan bli ca 25- 30 miljoner, sedan tillkommer det för flyktingbarn. För kommunerna är det ett hotfullt och allvarligt problem. Välfärdssystemet syns braka rätt framför ögonen på människor ändå röstar de på en regering som kastar ikull de redan sargade människor som finns i samhället. Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt. 
 
Socialen i min stad har 70 nyanmälda bidragssökanden i månaden och antalet ökar.

Krisen är inte över på länge, arbetslösheten kommer toligen att öka inget annat talar för att det ska lossa, kommunerna kryper redan på hörntänderna, medel saknas.

Hur fan ska det här bli? Jag är djupt oroad över "utvecklingen". Jag ser att om några år har vi flera utslagna än vad vi någonsin haft.

Jag slutar här för sanningen gör mej märkbart ledsen, vart är vi på väg. Det känns som det mesta idag är kortsiktiga felsatsningar som drar med sej redan slagna människor med i fallet.
Jag är grovt förbannad att det har yxats och karvats in i märgen på ett välfärdssystem som fungerade någolunda. Idag finns knappt några flisor kvar, tomt , borta ingenting.