Nu på morgonen hänger en tät, kompakt dimma utanför mina smutsiga fönster. Det är så här det ska se ut när hösten åter är här, vintern står bakom hörnet och väntar på att få komma till tals. Vi förbereder oss inför kommande säsong, vi förpackar och ställer undan. Vi ställer tillbaka, det som vi med glädje ställde fram i våras. Vi minns hur det var den dagen när vi låg med en bok i hängmattan och tröttheten sköljde över ögonen efter grillmiddagen. Minnet....

Igår och en forsättning följer idag har vi plockat bort och ner alla sommarens attribut vid husvagnen. Sommarplantorna har åkt på komposten, en presenning snörades runt trädgårdsmöblerna. Och förtältet är tömt ifrån bord, bänkar och cyklopöga. Bara tältet i sin tomhet fladdrar, ihopp om att fukten ska lämna duken.
Idag ska tältet ner och läggas i sin tältsäck, pinnarna ska ner i sin säck, sedan är säsongen defenetivt över. Det är en sorglig och tråkig syssla. När tältet är nere och dörren till husvagnen stängs och låses då brukar jag viska med dyster röst: " Vi syns till våren..."



På Lördagseftermiddagen så skulle även andra sysslor hinnas med. Först skulle vi lämna DVD filmerna som hyrdes förra helgen, när vi kom till stan då var det klart marknad och inte en enda parkeringsplats gick att uppbringa. Så vi avvaktade till sedan. Då styrde vi kosan mot kupolen, handlarnas Mecca, för inköp av en vinterjacka till sonen. Och när vi kom dit då var parkeringen (den är inte liten)  alldeles fruktansvärt knökfull att jag inte fattade något. till sist hittade jag en parkering, ljusår ifrån spektaklet. Sonen tröstade sej själv med att säja att det var bara nyttigt med en promenad.
När vi slutligen kommit in i galenskapens hus möttes vi av säkert 1000 galna tongälla tonårstjejer med penna och block, och på scenen fanns Idol grabbarna Danny, Marcus och "Snygg Erik". Hysterin var total och Viktor fällde bara en kommentar när vi slog oss genom massan och det var: "Tjejer...hm." Varför visste jag inte det här? Jag hade lovat Viktor att vi skulle ta en "burgare" på Mc Donalds när köpen var avklarade, men vi båda insåg att det var bara att glömma, då kön slingrade sej mot utgångarna. Vilken pärs...
Efter det så hade vi ett 2- års kalas att passa och slutligen mathandling. Den här kvällen fick det bli Taco, lite hackning av grönsaker och stekning av köttfärs var det som min kropp orkade. Maken kom hem i vid niotiden efter sitt eftermiddagspass. Vi åt och skulle se på, ja vadå. Televisionen bjöd på en gedigen smörja denna kväll, så natten blev väldigt ung.

Nu sitter jag alltså här i morgondimman, kaffet smakar utmärkt och i huset hörs bara bruset av kylen och frysen när termostaten slår av och på. Köksklockan tickar och talar om att det går framåt. Ett njutbart lugn...

Jag tänker också på sommarens fisketävling mellan mej och Micke. Jag utmanade min man i våras. Den har kommit av sej nu i höst, dels pga av det strilande regnet och att vi har jobbat om varandra. Vi får väl se tävlingen som avgjord. Micke har vunnit med sin Gädda på 2, 8 kilo, jag blev tvåa med min på 2,3. Det är inget jag deppar ihop för. Jag säjer: "Grattis Micke, du har för en gång skull gett mej på nöten.." Jag måste få tacka dej för alla roliga stunder i båten. Vi har smitt planer och drömt vidare. Du har lärt mej ett nytt fiske, Jerk Bite, som jag kommer att fortsätta med framöver. En trevlig sommar har det varit tillsammans med dej. Jag minns väl den dagen jag fick min stora aborre på trolling. Det var min första och den största.



Nästa lediga period då ska båten upp ur spa´t, jag undrar om vi inte hinner med några kast då på Ösjön ?
Jag är övertygad om att storgäddan fortfarande lurar och väntar på mej där inne i vassen...