Nu är man snart ett halvt sekel och man har ingen strävan efter att vara känd eller skaffa sej ett namn som känns igen. Den önskan har man väl aldrig haft under livets gång.
Fast om man funderar, om man hade velat vara en kändis eller ett namn, då hade jag nog velat vara det för något godhjärtat jag gjort. Att vara hjälpsam mot andra människor, att ställa upp för de som inte orkar eller klarar det hårda samhället att finnas för någon som behöver stöd. Varje kväll i familjen bekräftar vi varandra och talar om att vi älskar varandra och att vi är ärliga och goda, mot varandra och våra medmänniskor.

Ibland skrivs det om människor som ställer upp för andra och arbetar idellt för att de som har det svårt ska kunna orka med livet. Att fokusera på uppgifter som kan glädja andra ger en energi och en massa kredit så man behöver inte vara ett stort namn. Att ställa upp för andra ger otroligt mycket. Däremot att självömka, och sprida negativa vibbar ger sällan tillbaka något förutom att det suger musten ur en. Och att man blir ställd mot en vägg, ensam och bitter.

Bitterhet och ilska gör ingen människa glad.