Det enda man kan är att skratta åt eländet...
Kategori: Arbete
Jag arbetar på en stormarknad, nu har organisationen eller de lokala cheferna bestämt att vi inte ska få handla på våra schemalagda raster. Inköp ska ske före eller efter arbetstid. Därför väljer jag istället att sluta att handla på "min" butik då de inte vill ha kvar mej som kund. De tror att vi som handlar på raster stjäl tid och blåser dem på pengar.
Tyvärr så är jag inte förvånad, de gånger man skulle förvånas och något positivt sker är så få att man knappt minns dem.
Hädanefter har vi på min avdelning sagt att vi bjuder inte på några minuter övertid, utan när arbetsdagen är slut exempelvis klockan 15.00, då går vi oavsett vad som vi har i händerna.
Föresten så är Greta Dahls stipendiefond klar. Av 8 sökande i hela Dalarna fick två chefer på mitt jobb resa till Italien. Jag är inte särskilt förvånad över det heller.
Ärligt, så har arbetssituationen blivit så jävla förfärlig så jag har bara börjat att skratta åt eländet. Det finns en väg ut, och det är den jag jobbar på.
Jag tror inte att verksamheten klarar framtiden, oduglig organisation och chefer sänker skeppet. Missnöjd personal. Läget kan knappast bli sämre.
En ny koncernchef började för ett halvår sedan, jag undrar om det ska bli som den förra, eller den förra, eller den förra...
Att sitta på sin post i drygt ett år, sedan få sparken med 15 miljoner i avgångsvederlag.
Ja det stinker skit, vecka in och vecka ut.
Tur man kan skratta åt eländet.
