När man har sin sittning vid datan och tänker att man skulle skriva det där man tänkte på innan, som man tyckte var så vansinnigt bra och att man skulle komma ihåg det. Då blir det oftast att allt är väck...Man står på ruta noll och bara rullar hårslingor till "dreds". Ibland då kan man hitta olika bloggar som folk skriver, de flesta är inte alls intressanta, men så finner man en gobit. Det har jag gjort nu och här kommer en länk till en, Gubben vid Rämen, man läser den och småfnissar, skrattar och garvar. Kika in på Gubbens blogg, kanske passar den din humor.

Min gubbe sa idag att något hade ringt i morse, och menade att jag måste ha varit medvetslös efter nio dagars hårt arbete. Ja än du då, tänkte jag. Men jag frågade ändå vad som hade ringt, han trodde det var min väckarklocka. Men det var det inte. Grabben hade gått upp och snurrat runt och inte hittat källan till signalen, så han hade gått och lagt sej igen och somnat. Jag vet att jag ropade sömndrucket, och att jag nåddes av någon signal långt borta. Jag minns att jag ropade:
- Är det brandvarnaren som låter?
Fick inget svar och somnade om. Alla vi hade sovit som grisar, vaknat till och somnat om. Vad tänker man, nej det är bara brandvarnaren, sen somnar man om. Ännu vet vi inte källan till den tidiga signalen, men vi forskar under dagen. Huset står kvar inga ruiner. Visst är det märkligt att det ska ringa i öronen i tid och otid.

Jag ser att det snöblandade regnet åter har nått vår vintertrötta stad. Inte ett öga är torrt. Kan inte någon komma hem till oss och fika, det hade väl varit roligt för åtminstone oss.