Jag berättade i tidigare inlägg att jag har varit på "Jobb- Coaching" i Stockholm, mycket funderingar har susat i huvudet sedan dess. En massa tankar om att det ska hjärntvättas, smörjas och vi blir behandlade som om vi egentligen inte fattar något. Att deras "ha roligt på jobbet som resulterar resultat" menas att vi ska göra som vi blir tillsagda, vara glada och inte ställa till problem, är vi inte positiva och finner oss i detta då kan vi dra.

Inom handeln idag jobbar många kvinnor. Det är unga, gamla, ensamstående och en stor del har arbetsförslitningar. För att få jobb krävs ingenting egentligen, en yrkesutbildning eller högskola, alla kan i stort sett få äran att jobba. Lönen är inte heller hävlig, det som genererar lite pengar i kuvertet  är att ha "turen" att få jobba helg där det finns påslag i form av OB- tillägg. Om du som kvinna har lyckan att få en heltidstjänst ska du rita ett kors i taket, för dessa tjänster dom tilldelas ofta det motsatta könet. Den gång en karl kikar in då serveras det heltid, löneförhandling och knäböj. Det finns orättvisor som inte syns utåt, och många kvinnor varken orkar, vill eller vågar protestera eller organisera sej fackligt, eller säja något som kan vara till deras nackdel.

Vi kvinnor får även finna oss i att öppettiderna helst ska vara dygnet runt, många butiker stänger 22.00 och kunderna vill ofta inte gå hem då heller. Kunder tror att de anställda får betalt för tiden efter 22.00. Nej då, stå ni där och sinka kassapersonalen med erat oviktiga. Varför ska handeln behöva att ha öppet alla dagar?  Om ni bara visste hur många det är som tycker att det är jävligt att behöva arbeta en julafton, för att inte sunt bondförnuft säjer att göra sina inköp kan man göra närsomhelst annars. Aldrig att jag skulle sätta min fot i en butik på julafton inte heller juldagen då alla vill vara med sina familjer. Idag när vi har kyl och frys, ska butikerna behöva ha öppet tolv timmar om dygnet?

Den nya tidens hallelulia rörelse har skapats av arbetsgivaren, de har förstått att personalen måste ha coaching så de glömmer att vara missnöjda. Plåster på såren, lite ballonger, middag, godisskålar och en proffsig utformning av det hela. En Coach som jobbat med stora idrottstalanger som nått framgång. Han ska få oss positiva och vi ska bli stolta över vårt jobb. Det är klart att han inte har någon insyn i hur arbetsplatsens organisation fungerar, han vet inte alls hur cheferna behandlar personalen, han vet inte alls hur personalens arbetssituation ser ut. Han har bara blivit köpt för att förändra och få oss att vara stolta. Vad han inte vet är att det är andra orsaker till en del missnöjen finns på arbetsplatser.

Dåliga chefer finns det gott om, en del psykopatiska chefer, det är de ledarna man absolut inte vill drabbas av. Att en organisation inte förstår att de börjar att jobba totalt i fel ände. Det är ledningen som ska coachas och när de blir duktiga då kan de bli en chef som kan leda gruppen. Om gruppen trivs så resulterar den vinst och arbetsgladje. Solklart tycker jag. Men att börja i andra ändan och ranka personalens arbetsinsats sist på listan betyder att organisationen är sjuk.

Ett årtal som är viktigt är 1842, vet ni varför? Då fick Sverige folkskolan. Då hade man ämnet Retorik med på schemat, och retorik är konsten att göra sej förstådd. Är man duktig på retorik, då får vi makten över oss själva. Det ämnet togs bort, jag vet inte när. Förslaget att ta in det igen har funnits uppe, men har blivit nerröstat. Anna Lind har sagt nej, den tid hon var skolminister. Det är klart att Sverige och regering säjer nej till Retorik, inte ens kan de gynna oss att vi har makten över oss själva.

Hur ska många inom handels känna sig stolta och göra ett vinstgivande resultat, när vi bara är brickor i ett spel. Yngre, billigare arbetskraft får OB tider, och många ska kunna försörja sig på 25 timmars vecka med en vacklande A- kassa eller socialbidrag som komplement. Hur ska den ensamstående kvinnan med tre små barn, anställd på 25 timmar och får inte mer tid, har stämplat ut och har socialbidrag. Hur i hela världen ska hon kunna vara stolt och ha en motivation att generera in pengar till företagets kassa. När hon går hem för kvällen då står hennes kollegor med kepsen i handen och tigger om  fler arbetstimmar.

Kan någon klok människa förklara för mej varför eller hur vi ska kunna vara stolta? Vari ligger och finns värdegrunden?


Tillägg § klokhet:

Vi inom handels kan visst vända en trend om vi ges de förutsättningar som vi borde ha och få. Då kommer kunderna tillbaka om de ser att personalen trivs. Det ligger en skillnad i att trivas på sitt jobb eller trivas med jobbet. Om vi har rätt till heltid, en bra och rättvis ledare, att organisationen är frisk. Att kvinnor inom handeln behandlas med den respekt och det värde de är berättigade till då sker något. Men att inte ha något som helst värde eller inflytande och får rollen som marionetter skapar ingen trygghet eller vinst för någon av parterna. Vi är inte alls några negativa, oresonliga människor. Jag ser om jag går in i en butik som är "sjuk", inte kan jag vänta mej allt det där av personalen som toppen begär, hur ska jag ens kunna begära det.?

Vi kvinnor kräver att ha bra arbetsredskap i vårt kök- Vi kan inte vispa en god och fin sås med en gaffel!