Those was those day´s my friends...

 I början av 70 talet kom det  byxor som hette "Alla stjärtars byxa" Martinette i Alingsås tillverkade dessa, denna kunskap kan vara bra ifall någon skulle råka få delta i "På Spåret" och hamnar med tåget i just Alingsås. Tänk att få höra Marcus Birro svara rätt på den frågan.
Mitt under pågående Teko kris blomstrade Johan Bonniers företag upp.
Dambyxor, i alla de färger, men varför det korkade namnet? Jag förstår att alla stjärtar blev bra stjärtar i byxorna. Det kan väl varenda arsel räkna ut. Sedan kan jag fundera varför jag just i skrivande stund bara plötsligt minns byxorna. Jag hade aldrig några stjärt byxor.
V-jeans hade jag ett par, bruna med illa sydda sömmar. Dom va ju för goa. Jag tror att jag älskade dessa. En gång höll jag på slå ihjäl  mej när jag skulle hoppa ifrån en klippa till en annan och fastnade med foten i det vida byxbenet och snubblade. Byxorna höll och jag föll. En fläskläpp var väl inget. Bättre en fläskläpp i nunan än tio bonnläppar i bonde söker fru. Martin Ljung sa i en monolog en gång "Det viktiga är inte rimmet och resonen utan känslan och inspirationen."




---
Vilka missade sko Uno när resan till Stockholm gjordes, tänk vilka konstverk till skor. "Bärtan" köpte några gigantiska kolosser till sina smala fågelben. Han såg ut som en flamingo som tagit sej loss från isen. Stora klumpar på fötterna. Där vinglade han fram på gator och diskotek.


---
Marianne Faithfull fästmö till Mick Jagger henne önskade vi att vi var. Hon var så jättesnygg med sin långa blonda hår, och hon fick träffa Rolling Stones varje dag.  Hon gjorde Ballad of Lucy Jordan 1980.


 

---
Här sitter jag och minns mitt i natten, jag har totalt glömt att jag ska upp till jobbet i morgon. Sneglar mot klockan och förstår plötsligt att jag har varit ute på en resa bakåt.

Don´t look back...