Vaknar upp till ett spöregn och ett smattrande på taket. Redo att möta världen drar jag upp persiennerna, och ser att det är verkligen så regnigt som det låter. Nu till helgen blir det så här, det är bara att acceptera, för det ska ändå fiskas kräftor. Jag har googlat och läst att detta väder är ett gynnsamt kräftfiskeväder. Samtidigt som jag och M ska sätta i burar och beta dessa, dra upp kilovis med det röda guldet ska jag som festkommite´ utsedd ordna allt runt campingens egna kräftskiva. Det är inte alls svårt att ta ett beslut om att dukningen och festen kommer att ske inne på dansbanan. Det finns inga andra val. Jag har laddat med 10 olika karaokeskivor, så det blir nog fart på folket.

Jag vandrar i vankelmod nerför min "Fururöda" trappa, går och tittar på arbetsschemat och där står det 8.00- 17.00, kors i jösse namn tänker jag då. Nu har cooperationen förärat mej med en 8 timmars arbetsdag, jag tror att det var en månad sist. Annars jobbar jag mestadels 5,5 timme. Förskräckt över av att få en hel arbetsdag sätter jag vallmofröna på frallan i vrångstrupen och får en sån där "Mariekex" nysning så några frön smattrar mot arbetsschemat liksom en pyttekulspruta. Ja att Cooperationen bjuder mej på 8 timmar är ett mirakel, och jag älskar mirakel. Det är ömöjligt, då menar jag omöjligt för handelsanställda att få heltid. Egentligen ska vi vara glada över det som bjuds, annars är vi inte välkomna.
Tja jag har bestämmt mej för att inte lägga energin på dumheter, men att se hur illa det sköts får mej som vaken arbetstagare att reagera om än inte så våldsamt, hade flera brytt sej hade en förändring kunnat komma till stånd.

Varför ska "Vi" bry oss, vi är väl inga fransmän som orkar ta ut vår traktor och protestera mot orättvisor, "vi" har danats att svälja skiten, inte låta inte ha en åsikt, och gå vidare. Fina flickor, jo kyss mej, vi borde svälja förtreten och ställa upp för varandra, prata med varandra och inte prata om varandra. När blir det då? Ja man kan undra varför vi backar igen efter att tagit in litegrann under 70 talet. Nu ska man kvotera in kvinnor på chefsjobb, vilket uselt argument för att få in fler kvinnor i chefspositioner. De ska bli chefer för att göra dem nöjda, inte för att de är kompetenta att bli chefer. Jag ska ändå aldrig bli chef, så mej kvittar det, men som kvinna funderar man över vilka de är som kommer på något så dumt. Inte är det räkor.

Klockan är 7.01, det är ännu en fredag i mitt liv, det är 080808, stockholmarnas alldeles egna dag, en 08:a dag. Idag i detta väder ska många gå och gifta sej. Hoppas att det finns brölloppsklänningar med Gortex i...
Jag är redan gift, vår bröllopsdag var den 6/8, och den missade vi båda två. Det är först nu när jag skriver om det som det dök upp i huvudet. Så i Bloggen får jag skicka en hälsning till min käre make att, vi lyckades att missa det igen, men grattis. Som en påminnelse säjer jag att det var 2003 vi gifte oss, i ett strålande solsken på en klippa i Bohuslän, och en sjökapten vigde oss. Visst känns det som igår?