Min gamla morfar Ronald en morfar som jag aldrig träffadeför han dog innan jag föddes. I princip vet jag nästan inget om honom mer än att han kom ifrån Filipstadstrakten (likt Nils Ferlin) och att han jobbade på wasa bryggeriet samt var bosatt i ett ruckel i Mjälga. Men små historier om honom har man fått viskat i sitt öra var att han var en underlig gubbe som samlade på det mesta. Om han hittade en strumpa då sparade han den ifall att han skulle ha turen att hitta maken till strumpan.
 
Sparandet eller samlandet är olika hos människor, hos några ter det sej som en sjukdom då de sparar allt, jag har sett ruskiga dokumentärer om folk som lever i en fruktansvärd misär tillsammans med sina samlade sopor. Då de själv inte alls förstår att det är något fel. Sedan har vi de som samlar på teman, tändsticksaskar,  eller kapsyler och andra prylar. Jag har varit en småskalig samlare jag, då har det varit gamla plåtburkar, ni vet dom som fanns i handelsbodarna förr i tiden. Gissa om de tar plats på vinden, stora burkar som rymmer luft, var finns glädjen att ens äga plåt ? De och andra små ting ska jag sälja iväg på loppmarkanad, för man blir inte lycklig av att ha en vind full med "bröte". Vad vill vi uppnå med att samla, och sen gnälla att man har det trångt. Tacka för det, vi har mer än vi behöver och vågar erkänna.

En snäll granne som jag har hon kommer ifrån Lettland, jämt på hösten flänger hon i skog och mark. Där samlar hon stora mängder bär och svamp, fryser in i sina frysboxar. Hon erkänner själv att det sitter i sedan hon var liten och växte upp under kriget och de samlade mat för att överleva. Det är ett betende som jag förstår och accepterar. För det finns logik i det. Där handlar det om överlevnad. Nu är det så här att det hon plockar idag och fryser in, det äter hon också upp. Ibland kommer hon in med bakverk i alla de former och smaker. Den grannen går inte av för hackor.

Tillbaka nu till vardagssamlandet, kan det vara viktigt att samla på fina knappar, tja för den som samlar på det är det nog så. Men om vi pratar om saker som vi inte använder och ligger år ut och in utan att se dagens ljus, då måste man väl börja undra om det inte är dags att slänga sakerna. Är det konstigt att garderober och skåp är fulla. I min familj är vi tre som bor hemma, om jag räknar ihop mina tallrikar och då är det plus de som finns i fina servisen (som aldrig används) 30 stycken. När f-n ska jag använda alla dom, ja ni hör ju själv va onödigt många det blir. Om jag sedan borjar att gå igenom alla ägodelar då blir det nog en större ekipage till soptippen än en bil och släpkärra.

Jag försöker hålla en regel, med jämna mellanrum och det är att, har jag inte använt saken eller klädesplagget de senaste två åren, då är det bara att göra sej av med dem. Varför ska en familj på 3 personer vara ägare till 25 handukar och badlakan eller otaliga gamla påslakan i konstiga mönster och färger. Då säjer nog den som samlar: " Ja men dom kan man göra trasor av..." och när använder man de trasorna då, när man går på fest och stoppar i fickan för att snyta sej i ? Troligen inte. Nej det håller inte, jo om man väver mattor.

Jag har börjat att tänka mej för innan det drar i shoppingmusklerna. Jag ställer en fråga till mej själv på fullaste allvar om jag egentligen behöver den prylen, och oftast blir svaret nej och plånboken tjockare. I framtiden måste nog fler sluta med det betendet där man köper prylar, allra helst sådana som inte fyller någon som helst funktion. Jag orkar inte samla på mej mer skrot, utan har börjat att göra mej av med en hel del. Man vill inte att ungarna ska behöva rensa ut efter en när man dör i flera veckor. Dom har säkert annat att göra än att åka till tippen med gamla plåtburkar.

Jag har stannat upp, och jäklar vad mycket plats jag har runt mej när alla saker är borta. Mina minnen finns i huvudet än så länge, jag tror inte på minnessaker. För den dagen jag skulle tappa minnet, då minns jag inte heller vad prylen betydde för mej. Där sitter jag på "Hemmet" med en plåtburk och låtsas minnas något. Ja ni hör ju själv att samlandet fyller ingen funktion rent praktiskt, utan man fyller upp något tomt hål med en tändsticksask eller en knapp eller frimärkssamling. Eller en gammal plåtburk där endast ett litet affektionsvärde finns, eller gör det inte det?

Föresten min gamle morfar Ronald han efterlämnade bara omaka strumpor efter sej...