Idag nu denna tidiga morgon sitter jag åter i stillhet och inväntar att jag ska få åka till jobbet. Jag läser om balkongrökarna i BT, de ställer till det för sina grannar. Röken och lukten slingrar sej igenom ventiler och fläktar in i prång och vrår och skapar irritation hos de drabbade. Det är helt befogat att de drabbade reagerar, det finns väl ingen som tycker att cigarettrök luktar gott, dessutom innehåller de ett femtital cancerframkallande gifter och utöver det en massa annan skit som man inte frivilligt vill dra i sej.

Varför blir rökaren så förbannad när icke rökarna inte vill ha deras rök runtomkring? Är det deras rätt att få göra som dom vill som tippar över och blir känslig. Eftersom rökarna går ut på balkongen då de blir röksugna då måste de väl mena att röken luktar så jäkla illa och är farlig så de vill inte ha den i sitt hem. Jag tycker att rökarna kan gå in i sina lägenheter och stänga dörren med cigaretterna. Det bästa för deras egen skull vore väl att sluta och det går om man vill. Ja det är fruktansvärt svårt, men det går. Jag är ett levande exempel på det. Innan jag slutade för 13 år sedan rökte jag minst 40 cigaretter om dagen. Det var mycket det, men lika farligt som om att suga i sej 10.

Jag förstår fullt att de klagar på cigarettröken som kommer ifrån balkongrökarna och de har sin fullaste rätt att göra det. Den stanken är inte trevlig.
 
Jag ska berätta en skräckhistoria och den utspelade sej på 60 talet, det var då när rökningen inte var farlig och den spred en stjärnglans över den minsta arbetare. Cigaretten var en statuspinne. Ett minne jag har är när vi i familjen skulle åka på semester till Bohuslän. Vi hade en liten hundkoja eller folkabubbla, komforten på bilarna liknade inte alls dagens. Där satt jag och brorsan i baksätet mamma och pappa fram, rutorna stängda. Det var 45 mil till Strömstad och de satt och sträckte cigarett hela tiden, vi tyckte det var olidligt mådde illa och var gröna i ansiktet. Brorsan var ute och spydde och pappa tyckte att han var klen för han blev åksjuk. Flera gånger bönade vi och bad att de skulle släppa in frisk luft till oss stackare där bak men det enda svaret mamma gav oss var:" Nej inte kan vi öppna rutorna heller då drar det och ni kan ju bli sjuka".
 
Jag är glad att man har kommit en bit på väg de sista 50 åren, och forskningen och dödsantalet visar att rökning dödar.
 
Ingen rök - utan eld