Ja nu är man förpassad till kammaren, till den lilla bärbara datorn som har flera år på nacken. Man får knappt peta på familjedatan. Sitter inte en liten son där mitt uppe i 2:a väldskriget, då sitter en stor son och diggar musik ifrån You Tube. Den stora bor inte här, men hemma hos honom finns inte internet. Ja det var dessa unga ockupanter. Sedan har jag fått en fanatisk ockupant över 40 år. Denna man har sett mitt bloggande och blivit mer och mer sugen. Nu skapar han en fiskeblogg, och detta görs med finesser som bräcker min enkla.

Han har tappat tid och hushållssysslor i två dagar nu. Han har glömt tid och rum. Så nu sitter jag här på en pinnstol och kämpar. Jag ska släppa adressen till alla fiskegalningar sedan när den är klar.

Annars har dagen varit galen, den började med en översovning, och lagomt när jag skulle hasta iväg till jobbet kom sonen på att dom hade pulkaåkning. Det var bara att stilla sinnet och krypa upp på vinden bland allsköns bråte och råttskit. Pulkan stod där ochglad blev jag. Nästa försök till avresa slutade med att hjälmen skulle han också ha i backen. Den fanns i garderoben. Tredje försöket med att få åka slutade med att de skulle ha fika eller matsäck.
Heliga Britta eller vad hon heter. Jag hittade en torr klementin, gjorde en prickigkorvmacka och hällde i en slurp juice i en gammal liten PET flaska. Kajsa Warg släng dej i väggen...

Nu är jag hemma på kammaren och gamarna gapar efter mat...