Är man en riktig synvilla- The time goes bye
Kategori: Allmänt
Jag åldras men jag ser inte det. Lite fåfänga har vi nog alla inom oss. Det är inte så att jag har problem över själva åldrandet, det trivs jag med. Det är den falska bilden som ses igenom mina ögon. Jag har bantat ner mej 10 kilo på doktorns order. Han ville att jag skulle göra av mej med bukfettet. Har ni hört på maken, bukfett. Jag tänkte att "Grabben, du ska aldrig få den äran att säja bukfett till mej igen."
Efter GI- i ett halvår, hade jag nått mina mål, ny kropp i storlek 36, helt otroligt. Nu ska jag presentera bieffekten. Att halsen ser ut som ett sköldpaddshuvud. När man vrider huvudet sakta då uppstår något som likar ödleskinn. Slappt och skrynkligt. Några synliga fjäll har inte visat sig ännu.
Nu vill jag prata om synvillan. Jo då jag står där i min kropp, 36: a, sminkad, håret fönat och sprayat. Det är helt okey. Men, nu kommer mennet, när jag ser samma sminkade kropp på ett fotografi utan retuschering då ser den ut som 47 år. Alltså jag har inte hunnit med i evolutionen. Bilden jag ser är någon annan! Så tycker jag att det är med allt. Ålder, vinterdäck, skiftningarna i årstider för att inte tala om mode. Jag hinner aldrig använda ett modeplagg innan det är ute. För att inte tala om blomskrället som skulle till komposten.
Livet går vidare i ett stramt tempo- anti wrinkle cremen är här för att stanna. Dags att flytta klädnypan ifrån käften till nacken.
.
