Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Nu har det hänt igen...man misshandlad till döds...

Kategori: Ilska / frustration

Jag läser i lokaltidningen på extra nyheter att en ung man har blivit misshandlad i Borlänge, han dog av sina skador på väg till jukhuset. Grabben är född på 80- talet. Vidare skriver dom att föräldrarna är inte underrättats ännu.Denna misshandel hade skett vid 04.00 i morse.

Mina reaktioner går tyvärr inte att beskrivas i ord som kan måla upp den bild som jag känner för det här. Men en tanke jag har är att nu har det hänt igen, bara någon vecka efter knivskärningen vid kupolen. Samtidigt får jag en rädd känsla om det är mitt eget barn, min brors barn, min grannes barn. Först måste jag få veta att det inte är någon som står mej nära, ty en vild oro gnager i kroppen. Olika tänkbara scenario spelas upp just nu i mitt inre, att den mörka "krimbilen" kör upp framför dörren, vad är det som händer?

I dagens debatter om våld ibland ungdomar så har alla barn haft en otrolig taskig uppväxt. Så säjer massmedia, så säjer gemene man. De vet hur allt gått till, de har ingen aning varför en ungdom kan hamna i alkoholen och i drogernas klor, de bara tror att allt har varit nattsvart för dessa ungdomar. Men i många fall är det inte så, en hel del kommer ifrån vanliga familjer som följer sina ungdomar, andra har det tyvärr dåligt, och lider av andra sjukdomar utöver sina hemförhållanden. En del förståsejpåare talar om precis hur allt är, och egentligen har dom inte den blekaste aning, sedan när dom inte kan presentera några åtgärder, då griper dom efter dödsstraff på dessa dåd. Ja det är väl så jävla enkelt att mörda mördarna, så blir man en mördare. Och mördarna blir fler.

Visst ska alla barn vara berättigad till en trygg uppväxt där barnen har föräldrar och visar hänsyn, där de vuxna sätter gränser och tar ansvar. Men det finns en dag då barnet blir myndigt och föräldrarna måste släppa kontrollen. Den finaste ungdom kan tappa fotfästet och gå in på villospår, då finns det inte en sportslig chans för föräldrarna att följa sina barn i hasorna. Man kan inte ge föräldrarna skulden för allt, i alla lägen. Handlingarna måste den som gjort dem stå för, vare sej det är droger eller alkohol eller inget i blodet. Har inte ungdomarna som har drogproblem, ADHD, alkoholproblem eller psykiska problem fått hjälp, vem står ansvarig då? Jo det gör vi vuxna som ser på och inte ställer krav att det måste ske en förändring i samhället.

Om man orkar att tycka och att ha åsikter då orkar man också ta reda på hur barn och ungdomar påverkars av bokstavssjukdomar och droger. Inte bara gripa efter primitiva lösningar i luften.
Jag sa till en politiker i min stad för 4-5 år sedan att vi skulle göra en plakett för varje fall av våld som begås på gatan för att minnas att vi inte får glömma alla offren i det tragiska som sker mitt framför ögonen på oss hela tiden, kanske just i denna skrivande stund.

Obs, detta inlägg orkar jag inte rätta, det står som det står. Jag begriper vad jag skrivit, hoppas att du också förstår. Jag är ledsen, arg besviken och otroligt frustrerad över att detta upprepas hela tiden.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: