Nu på kvällen åkte jag till Sveatorget och manifesterade tillsammans med ett hundratal mot våldet som oskyldiga drabbas av på våra gator och torg. Där brann marschaller och facklor, kvällen var kall säkert -10 grader.

Vi alla höll en tyst minut för offret, men min tysta minut inkluderade en tanke till alla som blivit offer i vår stad.
Det hölls några tal där man poängterade de vuxnas ansvar i det hela. De bjöd upp folk som ville säja något, och jag gick upp. Var jag får mitt mod ifrån det vet jag inte, men jag känner att det finns en styrka inom mej som vill förmedla att allt våld i vår stad måste få ett slut. Alla ungdomar som mår dåligt måste få hjälp, oavsett vad det är för diagnos eller missbruk. Jag gick upp och sa en del kloka saker. De applåderade i alla fall med vantarna på så det lät dovt. Eller var det Korv-Åke som slog ut det sista ur ketchup flaskan när han sålde en kokt med bröd ifrån sin korvvagn?

Nu kan vi inte sitta längre och inte orka bekämpa våldet uti vårt samhälle. Jag vill inte att fler unga ska dö. Nu måste vi agera.
Det är brottom nu, det går inte att skynda långsamt längre. Det är mycket som måste göras innan fler familjer drabbas. Något som måste säjas här i min blogg är att alla ungdomar har inte en taskig uppväxt, men det är något annat som falerar i deras liv. Det måste vi hjälpa barn och föräldrar med. Jag tror på att vi kan hjälpas åt att vara medmänniskor och att bry oss i våra och andras barn. Det är jag helt övertygad om...