Det känns som jag befinner mej i en svacka. Efter helgens knivdåd har en lamslagenhet inträtt, inspirations och handlingskraften har fått sig en törn. Jag vill se lösningar på eländet.

Kropp och själ har hamnat i ett komaliknande tillstånd, där hjärnan har gått in på ett högvarvsarbete. Min tro är alltid att jag ska kunna rädda världen. Fastän jag vet att mina lösningar och idee´r bara är en fis i rymden.

Ja, jag känner mej liten.

Världen är stor och hård...