Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Troligen kommer bloggen att försvinna...?

Kategori: Allm�nt

Hej
 
Jag har sagt upp min fasta telefon hos Telia och denna blogg är skapad på min Telia adress.
Jag har nu provat att ändra adress och det går nog tyvärr inte.
Ska kontakta dom innan 22 maj och se om det går att ordna.
Går det inte så  är det tyvärr adjö med denna blogg.
Det känns tråkigt om det skulle bli så.
Tackar er för att ni läst.
Ja vi får se hur det går.
Mia

Nedräkning pågår...

Kategori: Allm�nt

Semestern är snart här, Kuba hägrar med allt vad Zika-virus och Duengufeber heter. Jordskalven har hållit fan på sig sedan 25 januari. Skönt att åka från grannens vävstolsdunk och trumpetövningar. Bara höra vågskvalp.
Äntligen har vi fått oss en hyresrättt, efter nästan ett års sökande så kunde vi i veckan få skriva ett kontrakt med en privat hyresvärd. Vi har fått en stor 4:a med etagevåning och när vi var på visningen så sa vi båda "Wow", det var det första synintrycket när vi klev in i hallen.
 
Så när vi kommer hem från semestern så har vi mycket att stå i, med mäklarkontakt, och försäljning av detta objekt. Vårt mål var att få den såld innan de nya amorteringskraven träder i kraft och det ser ut att vi klarar det och att lägenheten blir mer attraktiv och att fler spekulanter som har möjlighet att vara med i matchen.
 
Ja vi lämnar denna bostadsrätt efter 19 år, som har varit trivsamm, och vi har haft det bra. Nu lägger vi gräsklippning och snöskottningen på hatthyllan för en hyresrätt utan större krav. Det ser vi fram emot.
Nåja själva flytten är väl inget skojig syssla, men när det blir klart så kommer jag att känna mig lycklig och lättad.
 
Först laddar vi "flyttbatterierna" med en skön solig semester, sedan tar vi tag i arbete, flyttning och mäklaren får hjälpa oss att sälja.
 
Det här året blir bra, det har börjat fint.
 
 

Herr Björk, jag och mitt barn...

Kategori: Allm�nt

Utanför mitt fönster har min fina Björk klätt sig i höstens kostym. Björken som var en ung sticka när jag flyttade hit har växt sig stor och stark. Nu börjar grannen sprida lögner om min björk, att han är sjuk och att vi måste ta bort honom. Grannen har gjort en omskrivning av trädexpertens rapport för att få sin vilja igenom och avverka den för att grannen inte vill ha den skymma . Jag avslöjade lögnen.
 
 
Personen handlar i egenintresse, Och det är en egoism som är otäck. Värre är att vränga orden som trädexperten sagt. Familjen blir trädkramare fram tills dess Björken får en annan diagnos och slipper dödsdom.
 
Att en förening som hade en "Bullerby" känsla på några år blev en plats där jag snart inte orkar befinna mig känns olustigt. Jag vill bara bo, jag vill att föreningen ska skötas av ansvarsfulla personer som värnar om medlemmar, trygghet och ekonomin. Att det är trevligt.
 
Veckan som gått har varit en av de värsta i mitt liv. Aldrig förr har livet varit så märkligt. Att efter att ha upplevt ett barns död- som gudskelov via elchoker fick tillbaka sitt liv har jag befunnit mig djupt nere i förtvivlan och hoppet har kommit och gått. När jag kommer hem efter att befunnit mig mest på sjukhus så vill man avverka en fullt frisk björk som i många år agerat skuggplats och ljuvliga sommarförmiddagar på min altan. Min enda skugga.
 
Nu har livet återvänt för mig, mitt barn och förhoppningsvis min björk. Sakta tar vi oss tillbaka till oktobers gråa och disiga verklighet. Vintern är snart i antågande, och jag förbereder mig.
Idag är jag tacksam, över de personer som på ett ärligt sätt visat sitt stöd för min familj. Kärleken till den är stor och den är en kraft som för mig vidare och jag börjar bli stark igen.
Jag behöver ett positivt flöde nu som kan bryta ner ilska och dårskap och negativa energier. Ett så jävla starkt flöde som påverkar så fel. Det svårt att ha minuspoler runt omkring, men jag kämpar att göra om energin till den logiska och rationella person jag kan vara.
Mig lurar ingen-det handlar inte om tillit-det handlar om magkänsla och att jag faktiskt tar tag i saker och söker sanningen. Jag känner när folk ljuger för mig. Jag är duktig på det.
Herr Björk, mitt barn och jag ger inte upp.
 

Inget är i affekt...

Kategori: Allm�nt

Under några tillfällen i mitt liv har jag tagit viktiga beslut och skridit till handling. Det har varit viktigt för mig att göra det, kanske obekvämt för andra. I min egna beslut som rör mitt eget liv, eller åsikt så bryr jag helt enkelt inte i om det är obekvämt för andra. Beslut som är viktiga för mig, det ligger helt på mitt ansvar.
Jag märker väldigt väl när det är dags att skrida till handling, det gör jag nu. Att komma in i ett rum och det blir knäpptyst och man kan höra nålen falla, då är det hög tid
 
Jag är en "politisk" person och har nog så alltid varit. För hela min vardag och liv är en politisk värld. Det handlar om allt som rör sig. Jag gillar att diskutera och att lära. Finnas på min nivå, påverka och bidra med den kunskapen jag sitter på.
Att ingå som medlem i ett parti har jag nu varit sedan 2006, tror ja det var. Det har varit fantastiskt på många sätt och vis. Nu känns det att jag inte vill engagera mig nåt mer, just nu. Min ideologi stämmer ganska väl överens med mitt partis, men brister totalt i en av mina hjärtefrågor, då fungerar det helt enkelt inte. Jag har under några dagar varit i "debatt" på Facebook och via mail med en av "mina" landstingspolitiker och jag blir banne mig mörkrädd på den okunskap som hen besitter. Jag blir riktigt rädd. Inte heller blir jag lyckligare när jag vet att mitt parti som vanligt är lillebror åt ett parti som missbrukat min hjärtefråga i många år. Jag kan inte stå bakom en politik som inte gynnar de som är missbrukare.
Jag tänker inte förklara ingående vad det handlar om för det är för stort och komplext för den som inte är väl insatt, och det förstår jag. Men som politiker måste man borra ner sig, ösa ur fakta, lyssna på olika källor och ställa sig objektivt och se från olika håll, vad är bra, vad är dåligt, vad tycker de som drabbas, vad säjer forskning, hur jobbar vi, vad finns för konsekvenser. Att som hen sa ,att rädda liv blev, för magstarkt för mig.
Hela det politiska systemet ska byggas upp så att det räddar liv, situationer, trygghet, vård och omsorg. Politik idag handlar om hur man sätter sin stad på den där jävla kartan, det är bara kosmetiskt.
 
 
Foto: Mia
 
 
Mitt liv blir nu att utan partibeteckning gå ut och kämpa för det som jag brinner för, och mitt val för personer som inte finns på kartan i vår stad, de glömda. Det handlar om uteliggare, hemlösa, missbrukare, psykiskt sjuka. Nu måste någon börja att laga det trasiga skyddsnät som ligger på botten av en djup sjö. Nu handlar det inte om min förträfflighet som medmänniska utan nu handlar de om de som behöver hjälp. Jag kan inte längre acceptera att politiken ser på när man förgör människors självkänsla. de som inte längre orkar kämpa för livet.
 
Jag tänker inte be om ursäkt för den jag är.
 
 

Bara en dröm...

Kategori: Allm�nt

Två gigantiska vikingar, säkert 6-7meter höga hade invaderat staden och gick bärsärk. Många av dtadens byggnader hade förstörts och jämnats med marken, männidkor sprang omkring och var rädda och förvirrade och visste inte var de kunde få beskydd. Flera tusen hade sökt sig till stadens polishus i hopp om att få hjälp. Polisen syntes inte på gator och torg. Någon berättade att moderaten Ulla Olsson fanns i beskydd hos polisen. Nu sökte även polisen kommunens högre politiker för beskydd för de hade tydligen hotats. 
Folket var förvirrade och de förväntade sig information men läget var förvirrat. Kommunen verkade inte ha någon som helst plan för civilbefolkningen. Vad jag förstod av drömmen så var människorna beredda att kämpa både mot hotet och makten, för sin stad. De hade insett att de själva fick vara ansvariga för sin kamp, utan beskydd av polis och militär.
De gigantiska vikingarna gick patrull och angrep små människor, stal, dödade, förstörde hus och brände. De verkade vilja åt alla.
Gustav Noreen (Mando Dias) mamma hade en bokhandel på Stationsgata. Hon stod där i dörren och ropade:"Vi är inte rädda". Pierre Swärd hade uttalat sig i pressen att det var bara fega kräk som gav sig på en civilbefolkning, nu var fienden ute efter honom.
Jag som hade flytt efter gigantvikingarna tagit min mobiltelefon och kläder, tappat bort min man i virrvarret och kunde inte hitta honom, jag vandrade runt i jacka och trosor och letade och sökte skydd.
Någon kom och frågade om jag ville följa henne hem. Vi gick in i en trappuppgång på Tunagatan. I uppgången låg två döda, vid ingången stod en man och pussade namntavlan och ett namn på en vän som troligtvis blivit dödad. I uppgången låg även sovsäckar och avföring och även i min dröm fick jag in en stank. Kvinnan som skulle rädda mig öppnade en liten dörr, vilket visade sig vara en mathiss full med skivad ost och skinka. Jag hade ett stort motstånd att kliva in i det lilla utrymmet, men då hotet hängde över mig och överlevnadsinstinkten var starkare så kröp jag in i det lilla utrymmet. Kvinnan tryckte på knappen och jag upplevde en klaustrofobisk resa till utkanten av staden. Där fanns också människor som flytt och de var rädda och hungriga. Vi delade ut maten och flera var hotfulla och ville ha mer och mer...
Här vaknar jag och det är jag glad för. Väldigt sällan minns jag drömmar, den här satte sig som klister i minnet. Jag tror aldrig jag drömt en så här symbolisk dröm någon gång och känner att detta med att kämpa för vå rätt är bara i inledningsskedet...