Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Vernissage...

Kategori: Konst

 
 
Mina vänner, folk som jag känner har under något år sagt att de tycker jag ska göra en fotoutställning. Det är ju lättare sagt än gjort, det är några parametrar som ska falla på plats.
  • Viljan
  • Foton (motiv)
  • Utskrifter A3, A4
  • Fotoskrivare
  • Ramar
  • Någonstans att ställa ut.
  • Kostnader
Dalslands Konstmuséum i Upperud 2010 (Bilden blir inte med på utställningen)
 
 

Om jag startar med viljan eller oviljan för att exponera mina bilder, så har det varit en balansgång. Alltid det där "vad ska andra tycka", sedan gick det över när ett litet galleri visade intresse. Och dom kan väl inte ta in vad skit som helst, eller kan dom det?  :) Lilla Jantelagen, sedan bekräftelsebehovet som de senaste åren totalt falnat. Jag ligger hellre och skvalpar i bakgrunden som en kugge i en motor. Okey jag exponerar mig för mina vänners skull. Jag får väl ta de recensioner som blir, det handlar inte om liv eller död.

När jag under våren gick igenom många fotomappar så såg jag hur mycket foton jag hade, började sålla i alla mappar, började vela, vad ska dom tycka om, en gillar ankor, jag gillar inte ankor, någon vill ha si och andra så. Då blev jag så där logisk och talade om för mig själv att ta de bilder som du själv gillar. Ta de som du är nöjd med och lockar fram det där inom dej som gör dej tillfreds. Då gick jag på den linjen, funderade vad proffsen skulle anse, då tog jag mej i kragen och sa att "jag skiter väl i dom". Ändå så har det varit problem att få med de bilder jag vill, under resans gång har jag ändrat mig, vilket betyder att fotoutskrifterna är fler än antal ramar.

Det har kostat mig ganska mycket att skriva ut och rama in, jag kommer inte att tjäna något, jag ska försöka att inte förlora något, jag provar att låta det bli /+-0. Om jag får sålt någon fototavla så kommer jag att skänka 200kronor på varje bild till Ria. Ska ta en diskussion med Galleriet, hur dom ser att jag lägger på 200kr på ett foto, om det är möjligt att folk köper. Eller om jag ger en köpare möjlighet att skänka en summa? Alltså ha ett och samma grundpris på alla bilder, och köparen får välja summa vad de vill offra till välgörande ändamål? Tycker ni något i den frågan? Skriv i så fall på kommentarer.

 

"Självporträtt" bilden blir kanske med i informationsbladet eller affischen...
 

När jag hade skrivit ut, ramat in, provat att fundera ut vad en vernissage ska ha för innehåll med foldrar, information och det där, då kom det stora problemet, var ska jag ställa ut någonstans? Inte alltid så enkelt. På Borlänge Bibliotek där håller kultureliten och deras vänner till, det kan du inte som vanlig Borlängebo stoppa in några ramar. Nu fick jag en kontakt och där känns det bra. Det kostar mig en summa att få vara i lokalen, men det hade väl inte mina vänner räknat med :) Kanske ni kan skramla ihop? :D

Ser fram emot detta annorlunda trendbrott i tillvaron att stå där och berätta, eller inte...Hur ska man bete sig? Det roliga med livet är att om jag vill så kan jag få uppleva så mycket som jag aldrig upplevt. Vem trodde jag att jag var, det bevisar att jag aldrig känt mig själv, förrän nu. härligt att göra en 54års revolution och ge fan i att "släppa fram de unga". Jag tycker minsann vi gamla tanter ska ha förtur någon gång också.

(Mer info kommer om ca 2 veckor, vernissagen ska vara om ca 3 veckor) 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: