Festivaler och husvagn...
Kategori: högtid
Jag väntade och väntade att Neil Young skulle dyka upp på Peace & Love festivalen i Borlänge. Åren gick och artister kom och gick. Ingen Mr. Young dök upp. Beyonce dök upp och året efter var det ett faktum att festivalen hade "kursat".
Förra året så skulle Neil spelat i Göteborg, jag var sugen att beställa biljetter men fick ett annat projekt att ta hand om, och tur va väl det, för det blev inställt. Nu försöker jag igen, nu har jag beställt biljetter, ett festivalpass till Stockholm Music &Arts på Kungsholmen och den 3 augusti spelar Neil Young & Crazy Horse. Nu månne väl detta gå i lås eller?
Jag tror att det är absolut sista chansen för mig att få se Young tillsammans med Crazy Horse och den är den slutliga önskningen på mina musikupplevelser genom åren.
Jag har sett Nirvana på Roskildefestivalen, för så länge sedan. Det var en liten spelning innan dom var världskända, men jag har sett dom. Jag har sett Queen, Faith no Moore, John Fogherty, Dire Straits, Deep Purple och Rolling Stones. Mycket annat har också skådats men nämnda har stått på min önskelista. Om det är något mer som jag skulle vilja se så är det kanske en slutkläm med Bruce Springsteen, honom har jag lyckats missa eller kanske inte lusten har varit så pockande. Men först nu Neil Young och det är jag överlycklig över och håll tummarna att det blir en spelning nu.
Den nystartade Peace& Love festivalen får klara sig utan mig denna sommar. Festivalen på Skeppsholmen lockar mer.
Så sommaren bjuder först på en Skottlandsresa, senare en Stockholmsfestival med Doug Seeger och Neil Young. Det blir bra de. Och emellan blir det husvagn och sköna sommarkvällar. :)
Våren bjuder också på min ö, egentligen en halvö, men varför inte slå till och kalla den kort och gott ön. Här virrar kåta råbockar och gravida honor omkring, och på natten skäller de som i en skräckfilm. Jag ligger där i min ensamhet med ögonen uppspärrade, stel av fasa. Nej då, jag ligger och njuter av alla skogsljud och tanken att en förrymd fånge flackar omkring i skogen och vill ha Gevalia.
I natt har det varit kallt, nu är det kyligt, och snart blir det lite mildare. Solen skiner och dagen blir nog fin. Grannen i vagnen har vaknat, och borta i "kurvan" dammsuger någon. Ett samhälle i miniatyr, med rykten, spekulationer, rundgång av berättelser där en Fiat blir en Rolls Rolls i slutet. Här råder ett kollektiv, och vill man inte vara med i sammelsuriumet då tar man en plats i ett hörn, och får ryktet som enstöringen i byn :)
Jag trivs här, jag har det bra nuförtiden. Livet oavsett var jag är känns bra. Jag har jordat mig och vet hur jag för mig själv framåt. Små, små steg, en dag i taget, jag säger nej, ja säger ja. Jag säger och åtar mig det jag vill, för min egen skull och av glädje.
Jag får se mycket nytt, nya intryck och bilder genom min kamera, jag ser glädje och falskhet på två olika sätt, jag motar dumhet. Må ni säga att jag är en säregen person, fast jag bjuder på det. Jag vet att jag älskar mig själv för den jag är, jag vet att jag klarar mycket, men klarar inte press och falskhet. Jag väljer.
Jag fortsätter att bygga, jag möter och upptäcker fantastiska saker varje dag. När offret for till himlen och självömkandet gav vika (nu lät jag som en frikyrkopastor) då tog jag min chans. Skulden och skammen ligger nergrävd i en rutten grop, långt borta.
Folk är som dom är, och varför de är som de är finns det också en förklaring till. Ja, det mesta har en förklaring. Och allt behöver inte jag reda i.
Igår slog jag ut en hel perkulatorkanna med vatten och kaffe på husvagnsgolvet. Jag stod i en sumpmark, och förtvivlan rådde i mitt sinne, idag är det upptorkat och allt är som vanligt. En sekund, en kris, och vips så var det inte så farligt. Varför, jo jag torkade upp det, borstade av mig förtvivlandet och allt blev vanligt igen och händelsen blev fem minuter i mitt liv.
Mamma är död, pappa är död, min lillasyster dog 1962, men vet ni? Jag lever.
