Mia Jäverlings Blogg

Åren pinar på, kroppen åldras, fast jag själv finns kvar inuti kroppen. Jag finns där under alla skavanker, jag har samma hjärna, samma tankar fast är slappare i skinnet.

 

Nytt år igen då. Jag ser verkligen fram emot året som kommer, jag tror att det kommer att hända en hel del trevliga saker. Jag känner också att jag nu som färdigkläckt utbildad kan koppla av den där tanken att inte klara, för jag är i mål. Och jag är synnerligen optimistisk att kunna få ett jobb. Som vanligt har jag inte gett några nyårslöften, löften kommer när dom behövs, inte en gång om året. Konstig ovana att alla ska gå på gym och tappa kilon, lova och ibland inte hålla. Vill jag gå ner i vikt, då motiverar jag mig själv och gör det. Jag har gjort det två gånger och det funkar...Nåja inte då jag gick upp igen, fast då tog jag tag idet igen. Jag vägrade köpa större storlek för jag gav mej rackarn att jag skulle tillbaka till min gamla garderob size 36.

Allt handlar om hur jag själv vill ha det och det är mina val som styr, så är det bara. Men det där med mat och julhelger är ju uppåt väggarna. Jag har inte ätit mer än vanligt i matväg, men godis och choklad har jag förbrukat. Inatt vaknade jag och mådde jävligt illa, först trodde jag det var magsjuka, men på morgonen då jag vaknade igen då var det bra igen. Magen pallar inte allt skräp vi matar i oss.Föresten tror jag att jag har antikroppar mot magsjuka, har inte varit magsjuk på 16 år, trots att familjen har haft det. Och då för 16 år sedan var det en juldag som jag blev sjuk, och jag tror att det var maten eller matförgiftning.

 

Under jul och nyårshelgen har jag äntligen kommit igång med min släktforskning igen. Den har varit undanlagd under en lång tid pga av skolan och att jag prosessat med mit eget liv. Sedan hade jag en forskning som inte lockade mig så mycket, det var på mina mamma och mormors sida. Mormor träffade jag aldrig, hon dog redan 1943 i TBC, då min mamma var 14 år. Det sägs att Anna Sjöberg var en ganska kall kvinna och visade inga varmare känslor till sina 3 barn. Anna (mormor) ligger heller inte i samma grav som min morfar och min mamma , trots att mormor och morfar var gifta. Nu när jag forskat så blir jag ändå ganska brydd över det, jag ska förklara.

 När min mormor Anna, hon som var känslokall gifte sig med min morfar så var det bråk i hennes släkt. De ville inte att hon skulle gifta sig med den slarvern. Morfar var enligt rykten glad i alkohol, och jag har ju känslan att han var nog en alkoholist. Men de gifte sig och fick tre barn, ett var min mamma. Det sägs att när morfar dog 1958 då bestämde mormors släktingar, Sjöberg att han inte skulle få dela grav med henne, varav hon fick dela sin grav med sina föräldrar. Och det blir jag förbannad över, för när jag tog reda på var mormors grav fanns och fick ett gravnummer, då blev jag glad. Jag åkte ut till Stora Tuna kyrka för att besöka hennes grav då var den borta. Sjöbergssläkten hade inte betalt graven, så den hade konfiskerats. Min mormor har raderats tack vare deras snorkighet att vara. Hade morfar och min mamma fått dela grav med henne då hade graven funnits kvar idag att besöka. Då hade vi betalat för den och de hade fått vila tillsammans.

 

Min far pratade ofta illa om Sjöbergssläkten, och han pratade illa om många. Men där tror jag att han slog huvudet på spiken. Jag blir förbannad och upprörd över det bara jag tänker på det. Att spela fina och att de var något gör mej upprörd, helst då jag gått igenom släktledet och fått se att det var inget speciellt. De var inte finare än någon annan, de levde i Gruvriset i Säter, bodde lite i Laggarbo. Flyttade mellan byarna och någon var nämndeman och de flesta var nog jordbrukare. Finns ett par soldater i slutet av 1700 talet från Malung. Det är kanske inte konstigt att jag har haft något att göra med denna sida av min släkt. Min mormor hade säkert 8 syskon, men troligtvis så hade ingen kontakt med henne. Jag tror att hon blev utestängd från sin familj tack vare sitt äktenskap med Bror Oskar Kalin.

 

Det har tagit som sjutton att bearbeta detta för mig, undrar då inte hur det var för min mormor. Är det konstigt att känslosystemet släcks och att det är svårt att visa känslor till sina barn, när de närmsta anhöriga har fördrivit henne. Hon var väl ingen och bodde i ett ruckel i Mjälga och i hennes bouppteckning så finns det inte saker för många korvören. Hoppas ni i hennes släkt läser det här, och begrundar det. Och kanske får ett uppvaknande och funderar på hur graven bara glömdes bort och kyrkan tog bort den för att ingen ville betala.

 

 

Jag är glad att jag inte tagit till mej i arvet denna dåliga egenskap, denna övertro att jag är bättre än någon annan. Och jag vet hur illa de talade om Kalinsläkten. Och jag vet att Kalinsläkten på min morfars sida var så mycket bättre och noblare. Jag ska berätta det postumt för Sjöberg/ Erssons släkten att Anna Elisabet Sjöbergs make Bror Oskar Ronald Kalins släkt innehåller, Selma Lagerlöf, Nils Ferlin, Gustaf Frödeing, Geijer, Hamnqvistare som var guldsmeder, hovfotografer och Borgare, vi kommer också till Rutensköld och får in ett släktvapen, som sedan för oss vidare till Skottland Och Klan Moffat. Sjöbergs harvar bara i Säter i flera hundra år i fattigdom. Jag säjer inget om de fattiga, men ni ska inte utpeka er att ni är bättre än någon annan, utan att alla är jämlikar. Jag är arg över att några få bestämde att min mormor inte fick ha sin make i sin grav. det är maktmissbruk. Nog om Sjöbergssläkten.