Jag har tidigare berättat i min blogg om min farfars far Johan Martin* Emanuelsson från Norra Bohuslän som emigrerade till USA i april 1902, för 110 år sedan. (Inlägg och bilder finns under kategorin "släkten").

Det har tagit mej drygt två år att försöka att lokalisera hans gravplats, var han bodde, lite hur hans liv blev. En sann historia, en skildring av hur hans liv slutade. Jag antar att hans fru Elisabet visste var han bodde i Amerika eftersom hon fick vykort och brev, ibland dök det upp ett löfte att han skulle skicka pengar till henne så hon kunde resa över. Jag tror inte att hon var så intresserad utan hon klarade ut sitt liv på egen hand, hon sydde åt andra i byn, hon fixade det, medan han jobbade på ett sågverk, köpte bil och skickade henne ettfotografi på sig själv och bilen. Jag tror nog att han skickade en slant till henne också, det måste jag tro, för att inte bli besviken.
När Johan Martin emigrerade i april 1902 var yngsta sonen 2 månader, och min farfar 2 år. Han tog båten från Göteborg, med destination Chicago.

Min pappa, min farbror och den övriga släkten fick aldrig reda på var han bodde. Det blev dolt av någon anledning. Det finns som sagt bevarade enkla kort från Johan Martin, där jag kunnat se var han bodde. Ända till 1920 skickade han brev eller kort. Sedan tog det slut. Och det antog jag var på Elisabeths begäran. På den tiden var inte en skillsmässa något som man gjorde i en handvändning, då fick man ansöka hos kungen. Men hörde man inte från någon eller kunde hitta livsbevis så annulerades äktenskapet och det var åter okey att ingå äktenskap. Så breven upphörde 1920, och Elisabeth gifte om sig 1930.

Historien som jag fick höra som ung var att Johan Martin for till Amerika och aldrig hördes av, och troligen så var det samma historia hans söner fick, och hans barnbarn.

Jag tog tag i sökandet för två år sedan, och det tog ett halvår innan jag hittade honom i Bemidji, Beltrami, Minnesota.
Jag hade problem med att hitta någon grave så jag fann en sida på nätet som heter "findagrave" och där finns det volontärer som ute i världen jagar de gravar som söks. Nu äntligen har en tjej som heter Melanie hittat graven. En grav utan sten, där vilar Johan Martin. Det har nog aldrig funnits någon sten. Utan graven är bara markerad. Det känns som jag är klar med mitt fall, i alla fall så är cirkeln sluten. Jag vet vad han jobbat med, jag vet vilka gator han har varit bosatt på, jag vet att han aldrig gifte om sig, och  känner att jag inte tror en sekund på att han var lycklig när han som 58 åring dog den 25 Juli 1934 i en hjärtsjukdom hundratals mil från sina söner.

Efter två år, 1936 skickades det som fanns kvar av hans tillhörigheter, ett amerikaur. Det var en bekant från samma hemby som skickade den, han hette Andrew Rodin...



Här på 4:th Street bodde Johan Martin 1930.





Nymore Cemetery, en av de äldsta gravplatserna i Bemidji.





Volontärens bild på Gravplatsen.





Här inne i triangeln vilar Johan Martin (volontärens bild).




Volontären har fotat från gravboken.


Min nästa resa kommer att gå till Minnesota. Jag kommer att gå till graven och plantera en blomma där, eller kanske ska ta med en planta på Bohusläns landskapsblomma, en kaprifol. Plantera den och säja..."Du var hal som en ål, men nu har jag fått i fatt dej".

Vila i frid, därborta i Minnesota...


Tidigare inlägg:http://miajaverling.blogg.se/2010/july/utkast-juli-6-2010.html#comment