Juliväder och annat...
Kategori: högtid
Nu är jag trött på detta evinnerliga regnande. I ett dygn har det konstant regnat, började igår med "finregn" som urartade till katastrofregn. Jag kikade med ena ögat i regnmätaren och den stod på 80 mm, men det kan väl inte stämma? Fast jag tror ju ingen har fyllt i vattnen i den. Och har aldrig hört talas om att en regnmätare "går fel" som klockor kan göra..
Han däruppe han som konstruerade växter och planeten har i alla fall gjort en dundermiss. Pioner, sådan där buske ni vet med stora Pionblommor, dom är ju feldimensionerade. Så fort blommorna slår ut så lägger sig allt för stammen orkar inte med blomman, och när det regnar då lägger sig busken platt på en gång. Hur tänkte konstruktören där egentligen?
Att ta sig ut och fota är inte att tänka på, inte för att jag är rädd för regnet utan det är för att kamerorna inte tål regnet. Mina små fototurer ut till olika platser i gränskommunen är som en sinnesro för mig. Att fota inomhus är inte lika roligt, och vad kan egentligen hända inomhus i stan en måndag i juli, någonstans.Visst kunde jag packa ihop och sticka iväg, men var? Och sedan vill jag spara varje krona tills jag åker till Skottland. Och i Skottland kan det också regna. Men det gör inget...
Visst längtar jag till resan, jag räknar ner dagarna. Den resan ska bli en uppgörelse med det förgångna. En betydelsefull tripp som är noga planerad, inifrån själen. Det är komlicerat att förklara, men jag själv begriper vad jag vill ha ut av den. Nu har jag fått två vänner som sällskap och dom har sina planer om hur resan ska vara. Vi reser, tillsammans, fast ett flyg går från Österrike med en kompis, två flyg går från Arlanda, ett med mig i, och ett tidigare med M.G.. Sedan sammanstrålar vi i Edinburgh på ett hotell. I fyra dagar så ska vi vistas i staden och några evenemang gör vi tillsammans, andra önskemål och utflykter fixar vi på egen hand. Vi sköter oss själva och tar ansvar. Sedan hyr vi bil tillsammans och vi vet ungefär vilket håll det styr åt, sedan vet vi inte resten av de 10 dagar som återstår. Det är spännande.
När jag återvänder från Skottland så har skolan börjat, jag har fått ledigt i ett par dagar. Sista terminen på mina 5 terminer går in på sista versen. Det ska bli skönt, för nu är jag redo att gå ut och jobba. Jag är absolut inte orolig att jag ska bli arbetslös. Det flyter på...:)
Jag har också fått så mycket bekräftelse att hur/ var jag gör så är jag helt rätt ute. Jag är en helt annan idag, och jag trampas inte på så lätt. Jag kan säga nej, jag viker mig inte för dumheter eller för att tillfredställa någon. Jag har hittat mej själv. Jag tror Skottlandsresan också kommer att stärka mig och få saker och ting att falla på plats, och sätta sig riktigt.
Regnet fortsätter att regna liksom livet fortsätter att stråla. Jag är jag och jag känner mig ganska bra utan och innan, och det känns skönt. Säkrare än så här har jag aldrig varit, och det har jag fått kvitto på...
