Mia Jäverlings Blogg

Det är ju inte bara jag som bloggar, jag bloggar för min egen skull, jag har ingen dröm att ha över hundra läsare. En gång hade jag 1400 besökare på en dag. Då skrev jag ett humor/kritiskt inlägg om UFO, då tog det skruv och jag idiotförklarades för att jag inte kunde erkänna utomjordisk existens. Visst får jag kritik och genom hörsägen så tisslas det och tasslas det om vad jag skriver. Det är ju ett faktum att man läser det man vill läsa och är just du känslig för denna blogg då bör du nog välja en annan. Jag fortsätter mitt bloggande, så som jag gjort i 5 år i perioder.

 

När jag pratar med andra som bloggar så hör jag samma, att det är någon läsare som absolut inte står ut med dennes blog, men fortsätter vältra sig och läsa den. Det är ett märkligt fenomen. Jag gillar inte spenat, och det skulle aldrig falla mig in att äta det. Jag väljer alltså det jag tycker om, inte det jag ogillar.

 

Nu har jag kommit in i en bloggperiod igen, efter att ha varit ganska overksam, kanske är det sommarens intetsägande väder som håller mig vid datan, eller så har jag en förinspiration innan jag ska iväg på min Skottlandstur. Den ser jag fram emot, jag längtar att få se naturen i Skottland. Jag kan göra mina äventyr, och hoppas jag får med mig datan så jag kan blogga och smälla in foton.

 

 

 

 

 

I veckan som gått har det varit Peace & Love festival, stan har invaderats av festivalbesökare, fotografer, kändisar och annat löst folk. Stan blir upp och ner, ut och in, lite kaos här och där. Jag själv inledde festivalveckan med att jobba, och på onsdag kväll då slutade jag lagomt till Magnus Ugglas uppträdande. Det var bra, roligt och kanon. Glad var jag att han körde så många gamla paradnummer. Då först insåg jag att karl´n har ju haft hur många hitar som helst under alla åren från 70 talet. Helt otroligt. Jag gillar Ugglas mellansnack och hans folklighet. Tyvärr fick jag inte med mig någon kamera, så inga bilder därifrån. Någon höjdpunkt då? Ja faktiskt flera på olika vis. Hoffmeistro bjöd på en hejdundrande konsert med fullt blås från början till slut, med en enorm publikkontakt. Thomas Di Leva är ju Di leva, Sveriges egen månstråle och sitt flumsnack. Han är ganska skön och har levererat många slagdängor genom åren. Jag gillar honom. Stephen Marley var härlig, efter en något seg inledning så kom han igång, jäkligt skön spelning, fast Redemption song fixade han inget vidare.

 

 

 

Jag vandrade runt, kollade lite "småband" och Amanda uppe i från Björka i Gagnef hon skötte sig otroligt bra. Vilken underbar tjej och stor röst, jag såg Deadman från Austin, Texas vilket gung, det var som cajunkräftorna gungade ur grytorna. Billy Idol var det kul att få se, han har åldrats med värdighet, trots vilt leverne. Han är en ikon för mej och det var kul att få se honom. Otroligt att rösten är densamma som den var då, på den tiden då det begav sig. 

 

 

Jag var och kollade på Syster Sols spelning på en liten scen, härlig rolig söt tjej som fläskade på med reaggie. Thåström var ju så bra, fast jag saknade fler gamla låtar att sjunga med på. Har inte riktigt lyssnat in mej på hans "modernare" produktion. Laleh var fin, såg inte hela spelningen men hon är ett naturväsen som sprider lugn och hon har fina låtar. Den flickan gillar jag

 

 

 

 

Många fina bilder fick jag (tycker jag), trots att jag inte hade access till de diken där de riktiga fotograferna fick vara och trots min korta längd (1.62) så har jag ändå samlat på mig en mängd bra och roliga bilder. Det var inte lätt, men det funkade och det var enormt att få ett fotopass där jag kunde ha ett större objekiv och "komma närmre". Det som jag ibland får en kluvenhet i är dimman dom sprutar ut på scenen, den gör ju att bilden blir suddig och kornig. Fast jag tycker det är häftigt ändå, det ger lite mystik i bilden. Och så fotar ju jag det som jag vill se och ha, så får andra experter fota sina motiv.

Min andre kusin 3 led bak i generationen, Herman Hamnqvist han var kunglig hovfotograf så han fotade kungligheter, kända personer, såsom Strindberg och Fröding. Han hade en foto studio på Biblioteksgatan i Stockholm, och han rationaliserade bort allt det där krimskramset som då fanns i fotoateljéerna som pidestaler med palmer och sånt skit. Det gjorde han rätt i. Fota rätt av och det blir en bild, bra eller dålig, det är betraktaren som avgör.

 

Självklart så fick jag se en hel del otroligt också, Gula Mannen, han som alltid är med på festivaler, jag fick också se skäggiga damen eller vad "hon" är, eller hen. Ja inte tycker jag att hen liknar en dam, nej men får inte hen sitta med sitt skägg och spå om folk vill. Fast visst liknar det hur cirkusar var förr då de åkte runt och visade upp dvärgar och de som var lite udda. Men min magkänsla säjer att den skäggiga damen är en hen.

 

 

 

 

 

 

 

Ja nu har lugnet åter kommit tillbaka i staden och det tycker jag är skönt. Inga problem att sova på kvällen för decibellen som förut dunkade till 02.00 är puts väck. Stängsel och scener rivs, idag var det normalt med folk på affären. Det är några intensiva veckor i staden, sedan är det som att slå igen en dammlucka.

 

Jag fick se Billy Idol, ja en ungdomsidol som hade rösten och kroppen i behåll. Han bjöd på sej själv. Kul att få se honom, och att det fortfarande är drag i grabben eller gubben. Han är 57 år så det var inte "illa pissat"...

 

 

 

Vänta kanske ni säjer...men Rhianna då? Nej henne hade jag absolut inte tänkt se, och det var tur det, för hon var tydligen väldigt sen, ca 45 minuter. Nej divor är inget som jag lägger någont krut på utan jag visar hellre en bild på Amanda "Hajen" ifrån Björka i Gagnef. Hon vet hur hon ska hantera sina beundrare. En otroligt duktig ung tjej, seom sköter sina kort och är punktlig.

 

 

 

Peace & Love