Planeringen av Skottlandsresan pågår, för fullt. Det är så roligt att få ihop en resa i fantasin när jag vet att den kommer att bli hur verklig som helst. Att idag kunna Googla runt och hitta attraktioner, sevärdheter och att göra bokningar via datan är ju perfekt. Kanske lite krångligt ibland, då jag går bet på det engelska språket.

Men jag har lyckats att boka flygresan, hotellrum och göra en reservation på en hyrbil. Så det viktigaste är gjort, i denna stund.

Den här resan har kommit till av en ganska underlig anledning, den har växt upp från ingenting till en härlig dröm. Ja som när man bakar en tårta. Jag har bakat botten, och nu planerar jag garneringen. Och sist då ska allt det goda läggas på toppen. Den här resan och dess förberedelser är som den bästa och godaste tårtan. Men hur kom resan till? Var såddes fröet? Jag ska berätta, hur otroligt det än må låta. Det är sanningen, och den är sagolik för mig. Jag upplever just nu många sagor i mitt liv och detta är en av solskenshistorierna i en av de otaliga berättelserna.

Alltid i hela mitt liv har jag haft en kärlek till Skottland, gillat musiken, älskat säkpipemusik och kiltar, facinerats av den otroliga natur (sett bilder och tv), riverdance har alltid varit den fränaste dansen. Jag har aldrig tyckt att whiskey varit gott, dej den smakar inte alls i mitt tycke, så den går bort. Men det finns andra som anammar denna dryck. Jag måste ju inte älska allt. Jag kanske inte heller vill smaka Haggis, nej den står jag över. ''






Ni som läst min blogg innan vet att jag ägnar en del av min tid åt släktforskning. Ja en del tycker att det låter mossigt och att det är sådant som folk pysslar med när håret börjar gråna, och dödsångesten hunnit ikapp döden. Men så är det ju inte för det är så jäkla spännande att kunna göra en resa tillbaka och helst jag har haft en fantastisk tur vad som gäller min släkt på min mammas och morfars sida. Det är som att ösa ur en stor guldgruva och den verkar aldrig sinar. Det bara bubblar upp nytt och ibland är det svårt att smälta ner allt till något verkligt. Egentligen är det ganska oförklarligt.

Jo det började siså här, jag hittade en man som hette Moffati mitt släktträd och jag tyckte namnet var en aning märkligt så jag tänkte att det här skulle kollas up
(se tidigare inlägg http://miajaverling.blogg.se/2012/january/robert-moffat-of-that-ilk.html#comment). 

 
Efter det så sökte jag i Facebook, efter Moffat och såg att personer med det namnet fanns i hela världen. Jag hittade också en sida som hette "Clan Moffat soceity" och där fanns Moffianer som hälsade mig välkommen. En av skottarna heter David Moffat och bor i norra Skottland på en ö i Yttre Hebriderna som heter Isle of Harris. Vi började prata lite och min Skottlandslängtan blev faktiskt så intensiv att jag slängde ur mej en förfrågan på min facebooksida om någon ville följa med.
Till svar så fick jag respons av en gammal kompis som jag inte sett på 30 år, bosatt i Österrike..."Jag följer med..." efter det så kom svar från en yngre och nyare vän som också ville följa med. Så nu är vi tre vikingkvinnor som åker till Skottland i augusti. Inför resan så har Marie fixat en blogg där ni kan följa vår förberedelse och vårt äventyr som väntar oss när vi väl är där. Alla vi tre är intresserade av fotografering, så en hel del bilder kommer att publiceras. Länken till sidan har ni här:

http://isleofharris.wordpress.com/.





Nu har vi bokat flyg, bil och hotell i 4 dagar i Edinburg. I planeringen ingår att vi ska se Military Tattoo, alltså en massa karlar i kilt, och säckpipor. En show som pågår i 1, 5 timmar och avslutas med ett hejdundrande fyrverkeri. Vi ska under dessa fyra dagar hinna med så mycket som vi orkar. Sedan blir det hyrbilen och mot norr, tror vi...sedan söder...

Nu har Maggie kommit till Sverige från Österrike och sitter i sin sommarstuga och eldar. I morgon åker jag och Marie dit och smider vidare på våra reseplaner. Den här resan och den här konstellationen blir förbaskat bra.
Självklart ska vi också ta en tur ner till den lilla staden Moffat i södra Skottland och se trakten där klan Moffat levde och härjade. De som varit där säjer att det är otroligt vackert....

Om 5 månader så....