Mia Jäverlings Blogg

Då jag inte har skrivit varje dag så kan jag väl tala om att inläggen kommer inte att komma i turordning. Nu kanske det främst blir att jag lägger ut bilder. I alla fall så kom jag och M till Moffat den 11 augusti. Alltså detta underbara ställe låg mellan Moffat och Selkirk i södra Skottland. Det är ett slags naturskyddsområde som underhålls av  the National Trust for Scotland. Dalen blev "utkarvad" under den senaste istiden, så det är innan jag var född, jag tror att uppe på höjden finns en mindre sjö some heter Loch Skene, fallet ska vara 300 feet hogt, och hur många meter det är har jag ju ingen aning om, fast mäktigt var det.

Jag och M var ganska trötta när vi gav oss av, men vi var ju tvugna att röra på oss. Efter Moffat så hamnade vi på en sådan smal och slingrig väg. Den var lite smådryg att köra på. Men så fort vi kom fram till Gray Mare så hade tröttheten släppt och vi hade glömt att vägen var dålig.

 

 

"Vääääääälkommen" sa inte denna get. Men han gallskrek i alla fall. Jag tror att det var så för att några turister satt och åt smörgåsar och drack te eller kaffe en bit därifrån. När dom hade fikat klart och åkt därifrån då blev getabocken tyst och drog sej mot deras fikaplats.

 

 

Underbart natursceneri. För att citera min resekamrat M så säger jag som henne. "Som sammet för öga och själ..." det stämmer för låglandet är verkligen som sammet när jag jämför det med höglandet, som nästan var alldeles för variationsrikt ibland.

 

 

Egentligen så kan inte bilden berätta om hur helheten egentligen ser ut. Verkligheten är mycket mer otrolig.